HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Vårdkasen 2018 01 06
Inlägg 17 november 2017
2018 Vårdkasen januari 10
2018 Vårdkasen januari 25
2018 Vårdkasen frbruari 14
Gängkriminalitet

I Sverige förekommer något som brukar kallas för gängkriminalitet, framför allt i storstäderna. Då har i debatten om denna förekommit något som kan kallas för ”insats av militärer”. Förbundet och säkert vad som kallas för ”Militären” är säkert ense om att någon insats av militären mot kriminella gäng kommer aldrig på fråga. Det är inte soldaternas uppgift att rikta vapen mot civila, och kommer aldrig att bli så. Ingen soldat med något så närt nationellt sinne skulle gå med på detta.
De som har uppgiften att bekämpa brottsligheten är polisen och inga andra.
Polisen får, och skall få, ökade resurser. Felet är bara att allmänheten inte ser något resultat av detta. Byråkratin tycks sluka dessa resurser. Polisen måste gå ut och visa sig. Än fler tycks behövas. Polisen har skyllt på pågående omorganisation. Hur länge skall denna omorganisation pågå? Vore det inte bättre att sätta dit en ny rikspolischef som sätter mer råg i ryggen på både organisation och enskilda?

Hodder Stjernswärd

Pacifism ?
Försvarspolitik är naturligtvis politik och detta förbund är inte ett förbund som sysslar med politik. Men samtidigt måste sägas att när man skriver seriöst om försvaret så hamnar man i politiken, hur man än vänder sig.
Vid denna tid har den årliga Sälen-konferensen ägt rum. Den brukar kännetecknas av att en mängd politiker i tur och ordning går upp i talarstolen och bekänner sig vara försvarsvänner. Men kontentan av det hela brukar, för försvarets del, bli tämligen magert.
Detta året blev sensationellt, så till vida att regerande parti hade representanter som såg olika på försvaret. En försvarsberedning kom fram till att ”man kunde inte utesluta att Sverige i en framtid kan bli angripet”. Men utrikesministeriet svarade på frågan i annan riktning och vill istället att Sverige skulle gå med på den sida som vill förbjuda användning av kärnvapen.
Visst vill vi alla förbjuda kärnvapen, det är bara det att om vi skriver på ett sådant avtal riskerar vi att ej få hjälp i nödens stund av dem som ej skriver på. Så enkelt är det, och det är olustigt att vi i vår regering har de som ej låtsas förstå detta. Sälen blev alltså forum för en debatt om detta även om det formellt gällde hur stor risken kan vara för om vi kan bli utsatta för anfall eller inte.
På sätt och vis är en sådan debatt otroligt barnslig, påminnande om ”pojkarnas egen tidning”. Försvarsanslagen är helt otillräckliga, det är hela saken. Det är vad man öppet måste deklarera. Det andra är helt oväsentligt, kan i bästa fall kallas strid om ord.

Hodder Stjernswärd






Uppdaterat 2018-01-25
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum