HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017


                                                                               Nr 4 2017

VÅRDKASEN MEDLEMSTIDNING FÖR FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR


Förbundet, som bildades 1999, är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring – främst grundad på en ny modern värnplikt - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål. Förbundet är anslutet som medlemsförbund till Försvarsutbildarna.

Vårdkasen slutar som tryckt papperstidning, men den fortsätter på förbundets hemsida.
Detta nummer (4 / 2017) är det sista av Vårdkasen i tryckt form. Försvarsutbildarna i Stockholm och Södermanland har inte längre möjlighet att trycka Vårdkasen. Förbundet för Sveriges Folkförsvar beklagar detta och tackar Försvarsutbildarna för tryckerihjälp under drygt fem år.
Vårdkasen kommer dock inte att läggas ned. Den återkommer i digital form på nätet vårt förbunds hemsida.
Förbundets hemsida heter : www.forbundetsverigesfolkforsvar.se
Vi uppmanar våra läsare inom och utanför medlemskretsen att ofta besöka förbundets hemsida, där våra debattartiklar, andra inlägg och förbundets meddelanden publiceras.
Genom att på hemsidan publicera artiklarna, när de kommer in, kan Vårdkasen hålla en högre grad av aktualitet än tidigare.
Vårt förbunds medlemmar kommer även fortsättningsvis att erhålla tidningen Slagfjädern.

Terror
Hodder Stjernswärd

Just nu debatteras denna hemska hydra som terrorhotet innebär. Vad som saknas är en realistisk syn på hotet.
Till minst 90% kommer dessa mördare från sk våldsbejakande islamistiskt håll. Varför sägs inte detta rent ut? Vi på Förbundet för Sveriges Folkförsvar gillar bara en sak, och det är sanningen. Från många håll försöker man slå i oss att terrorn utgår från olika håll. Men den, som är helt övervägande är den islamistiska terrorn. Den är religiös. Den kommer från Koranens radikala budskap. Låt oss enas om detta och sprida internationell kunskap, som tystar allt flummande. Det måste till en västerländsk gemenskap och ett samfällt bekämpande av denna radikalislamistiska hydra. Detta måste sägas av säkerhetsskäl.

En helt annan sak: Samtidigt som USA:s president reser runt för att ena tämligen oförenliga stater och maktsfärer, talar hans utrikesminister och försvarsminister klarspråk och manar sömniga länder, bl a Sverige att mer kraftfullt se om sina hus. Vår försvarsminister får äran att tala i både FN och Washington. Vad han talar om vet vi ej; inte kan det vara om ett svagt svenskt försvar. Men vi hoppas att samvaron med kolleger från mera försvarsvänliga länder skall påverka honom i rätt riktning. Han har en svår sits. Säkert skulle försvarsbudgeten förstärkas åtskilligt om han fick bestämma.
Det säkerhetspolitiska hotet utmålas ofta som ett våldsamt, militärt hot. Samtidigt säger andra att sådant kan inte förekomma, östsidan har inte råd med några sådana våldsamheter.
Men man glömmer ”bit för bit-metoden”. Vem går i krig för en liten bit här, en liten bit där?


Värnplikten återinförd
Av Hodder Stjernswärd

”Lumpen återinförd” står det i tidning efter tidning från i våras. När man nu tycks tro att den allmänna värnplikten med stor värnpliktskull skall komma tillbaka. Så är det ju inte. År 2018 skall 4 000 värnpliktiga rycka in.

Först och främst några allmänna synpunkter, som jag tror är i enlighet med vad de flesta av förbundets medlemmar anser. Kan då inte detta förfärliga uttryck ”lumpen” utgå! Det härrör från en förgången tid då de värnpliktiga försågs med tämligen undermåliga kläder. Sverige var fattigt, och på försvaret ville man endast satsa minimalt. Dagens militära klädedräkt är av högsta kvalitet.

Försvaret är en av rikets hörnpelare, liksom polisen, brandväsendet, skolan med undervisningsväsendet och kommunikationerna.
Ett fritt land satsar på försvaret. Det skall värna det mot yttre och inre fiender. Friheten måste försvaras, om den på sikt skall bestå. Det är en tanke som är främmande för många. Man tar friheten för given.

Det är ytterst förvånande att regeringen bland sina många och yviga löften inte nämner försvarets viktiga uppgift. Detta är uppenbarligen inget man kan låta försvarsmakten sköta. En blivande rekryt säger ”jag tycker att Försvarsmaktens reklamkampanjer mest är konstiga” (SvD 11/6 Kultur, sid18).
Författaren till artikeln ur vilken föregående citat hämtats säger ”Lumpen 2,0 ska hitta rätt hos Generation Z, med noll auktoritetstro, i ett Sverige där folket saknar kontakt med försvaret. Ska en rytande fänrik få morgondagens rekryter att förstå att de måste lyda order i krig? Och döda? När de kanske hellre vill göra digital karriär – eller resa jorden runt?”
Ja, mycket i denna frågeställning är tänkvärt.
Men riktigt så illa är inte verkligheten. Flera av tillfrågade, blivande värnpliktiga har sagt ungefär så här: ”Jag har inget jobb, det här skall bli ett bra år för att lära en hel del nyttigheter, skaffa kamrater och fundera ut vad jag skall bli”.

Men det viktiga är nu att, från regering och nedåt inse att värnplikten är något gott och nödvändigt för rikets försvar och bestånd. Detta skall spridas och bli allmängods.
Ord som tvång, risk och lumpen skall inte nyttjas.
Den tidigare tron att frivillighet skulle ersätta rekryteringen och skapa tillräckligt med personal för förbanden har måst överges. Det s k personalförsörjnings-systemet blev ett pyramidalt misslyckande. Vi skall ej tala om förra regeringens försvarspolitik. Den lider vi av, och kommer i flera år framåt att lida av.
Allt måste göras för att folkförankra försvaret.

Försvarsanslagen för invärtes bruk
Av Hodder Stjernswärd

Ett av skälen till att vi (Sveriges försvar i samråd med utrikesdepartementet) sänder soldater till Mali, är att de får erfarenheter som kan bli till gagn i framtiden. Jag anser detta vara struntprat. De erfarenheterna är av ringa värde i förhållande till vad insatsen kostar. För äventyrslystna officerare är det naturligtvis spännande, och ekonomiskt klingande, att resa till Mali, men för försvarsbudgeten, avsedd för Sveriges försvar är det synnerligen negativt. Det humanitära värdet av stödet från svensk sida är i det närmaste försumbart. Nog kan vi på annat sätt visa vår globala solidaritet!

Försvarsministern har fått mycket beröm för sin samverkan och samordning med nordiska länder och Nato, men hur är det med höjningen av försvarsanslagen? Den som kungjordes i våras är på tok för liten. Vi säljer de finaste och dyraste vapnen på den tillåtna, öppna marknaden. Men på den egna har departementschefen att slåss mot snålheten hos finans- och tydligen också utrikesministeriet.

”4,3 procent kommer europeiska Natomedlemmar och Kanada att öka sina försvarsutgifter med under 2017,” sa Natochefen Jens Stoltenberg , då han mötte försvarsalliansens försvarsministrar i Bryssel i juni. (SvD 29.6.2017).

Hänger vi med i denna förbättring?
”Vi vill gärna vara med då de stora leker, men är vi beredda att stå för de kostnader det innebär”.
Det sista citatet är mitt eget.

IT-frågor
Hodder Stjernswärd

Den senaste s k skandalen rör IT-frågor. Den visar, med all önskvärd tydlighet, att vår ledning, inte bara den politiska , är ingalunda mogen att hantera alla de områden , som hänger ihop med IT-användning. Det som blottställt denna sanning är Transportstyrelsen IT-affärer.
Bl a lämnades hela det svenska militära fordonsprogrammet över till utländsk tekniker som inte säkerhetsprövats.
Grundfelet är, naturligtvis att man lägger ut även mycket känsliga frågor som i detta fall på utländska handläggare. Detta system började under förra regeringen. Det har alltså med rikets säkerhet att göra. Sent har sedan allvaret i situationen spritts bland regeringsmedlemmarna.
Naturligt hade varit att flera hade ”skrikit till” på ett tidigare stadium.
Men så går det inte till i vårt land. Frågor om rikets säkerhet handläggs tydligen som andra frågor, dvs i sinom tid. I detta fall alltför sent, skadan är redan skedd, ansvariga känner uppenbarligen ingen skuld.

För några år sen inrättades ett nationellt säkerhetsråd. I detta sitter bl a försvarsministern och inrikesministern. Statsministern är ordförande. Men, frågar sig en lekman, vad tjänar det till att ett antal mer eller mindre okunniga statsråd samlas och slår ihop sina ”kloka” huvuden, när det inte kommer ut något vettigt ur det hela.

Det där att ”lägga ut” uppgifter på andra ”specialister” i detta fall utomlands, har nästan blivit en sjuka. I det dagliga arbetet, från kommuner och riksdag, ”lägger man ut” diverse frågor, som synes svåra att lösa av ordinarie befattningshavare. Vårt samhälle har blivit fullt av organisationer och ”specialister” som mot saftiga vederlag får i uppdrag att göra vad de anställda egentligen själva skulle ha gjort.

Något av den andan tyckas ha rått bland dem som orsakat olyckan.

Till denna ”sjuka” kommer trögheten. Hur kan det komma sig att det är så evinnerligt trögt att i nu rådande högkonjunktur öka vårt försvarsanslag till en mer rimlig nivå?

Nuvarande bagatellartade ökningar svarar på intet sätt mot behovet. Östersjöområdet är ett ”hett” område. Våra grannländer tycks förstå detta och försvaret har stärkts. I Sverige råder fortfarande tröghetens lag.

Läget i augusti 2017
Av Hodder Stjernswärd

Det är naturligt att världens ögon riktas mot USA. Dess ekonomi och försvarsmakt är störst på jorden och dess ledning granskas oupphörligt. Kaos, strul om nu ordet är rätt valt, lär stundtals ha rått i Vita Huset. I detta läget har inte mindre än tre generaler tillförts kabinettet. De är John Kelly, stabschef, James Mattis, försvarsminister och H.R. McMaster, nationell säkerhetsrådgivare. Det är inte så att de undergivet sagt Ja; Kelly t ex ombads tre gånger innan han tackade ja.
Förvisso är det inte givet att en general är rätte mannen för en given post.
Men dessa tre är högutbildade herrar, både militärt och akademiskt, med stor erfarenhet från krig (Irak, Afghanistan, Kuwait) och fred.
Förhoppningen är att de skall dämpa presidentens svulstiga och ofta odiplomatiska uttalanden, och bringa reda och lugn i en orolig stabsfunktion.

För Sveriges del ser vi med oro på utvecklingen i Stilla havets nordvästra del. I vårt närområde är stora militära rörelser på gång. Svenskt försvar skall prövas i en övning, Aurora 17, och ryssarna sätter igång en storövning kallad Zapad 2017. Den senare lär omfatta omkring 100 000 man.

I mitten av augusti fattades en ny försvarsöverenskommelse. Det handlar om 8,1 miljarder kronor över tre år, varav 1,3 miljarder till det civila försvaret. Moderaterna och Centerpartiet kom överens med regeringen om detta.

Gällande försvarsuppgörelse ”plussades” alltså på. Den gamla var starkt underfinansierad. Visst hade det behövts ännu mer för att fylla igen de många hålen. Men tillfredsställelsen är ändå stor, det kunde varit mindre. Man kan inte bara klaga och klaga. Hultqvist har nog gjort vad han kunde. Det stora felet skedde under regeringen Reinfeldts tid. Då behandlades försvaret som ett ”särintresse”.
Det som nu görs är en solklar förbättring.


Försvarsuppgörelsen
Av Per Wahlberg

Tillskottet på 8,1 miljarder kronor (6,8 till Försvarsmakten och 1,3 till det civila försvaret) för åren 2018 - 2020 är nog något mer än vad många förväntade sig. Det är men inte
tillräckligt. Ytterligare mycket stora tillskott behövs såväl i närtid som, inte minst, under kommande försvarsbeslutsperiod (2021 - 2025) och därefter.

I våra massmedia handlar det om olika ekonomiska belopp och procentandelar av Sveriges bruttonationalprodukt. Ekonomiska tillskott är viktiga, men det är hög tid att tala om vad pengarna skall användas till. En del (t.ex nya JAS-plan, ubåtar, luftvärn och ”bottenplattan”) har nämnts i 2015 års försvarsbeslut. Vi har dock bara en ofullständig bild av hur vårt framtida försvar avses utformas.

Det är hög tid att i försvarsdebatten börja tala om målbilder för vårt försvar. Hur skall försvaret se ut 2020 och hur tänker man sig försvaret i mer övergripande termer 2025 och 2030?

För att uppnå en adekvat försvarsförmåga i det säkerhetspolitiska läge, som nu råder, krävs en mängd nya resurser. Om framtiden på längre sikt vet man nästan inget. Dock vet vi att allvarliga, omvälvande och oväntade händelser kan komma mycket snabbt. Efter de båda världskrigen står vi nu för tredje gången i situationen att, efter en omfattande nedrustning av vår försvarsförmåga, ligga i efterhand med att bygga upp vår försvarsförmåga.

Vad behöver vi då? Svaret är att vi behöver en betydligt större försvarsmakt med krigsförband, som håller högsta möjliga kvalitet. För att ge en grov bild av vad som behövs ges här några exempel på behovet.
Arméns krigsorganisation måste bl.a. innehålla sex mekaniserade brigader. Varje brigad måste innehålla en bataljon, som är rustad redan i fredstid. Därutöver måste det finnas en bataljonsstridsgrupp (mekbat ++) på Gotland, ytterligare c:a tolv bataljoner av olika slag och regionala förband i huvudsak i form av 70 -80 hemvärnsbataljoner.

Marinens krigsorganisation måste bl.a. innehålla fyra fartygsflottiljer (tre med ytstrids- och minröjningsfartyg och en med ubåtar), fyra amfibiebataljoner och fyra kustrobotbatterier. Till detta måste det finnas en regional marin struktur med sjöbevaknings- och bas/underhållsförband och lättare enheter som patrullbåtar och minsvepare.

Flygvapnets krigsorganisation måste bl.a. innehålla åtta stridsflygdivisioner (med 20 flygplan vardera). Specialflygplan (radar / stridsledning, signalspaning, lufttankning m.m.) och nya transportflygplan måste tillkomma. Den regionala strukturen (stridsledning / luftbevakning) och bastjänst måste också utvecklas. Antalet flygbaser måste fördubblas.

Specialförbanden måste öka i antal.

Härtill måste Försvarsmakten ha helikopterförband för mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet. C:a 50 -60 helikoptrar behövs.

När kostnadsberäkningarna för alla investeringar gjorts liksom beräkningarna av kostnaderna för ”driften” av Försvarsmakten, kan debatten om försvarsanslagen föras utifrån en saklig grund. Spårbarheten bakåt från ekonomi / kostnader via förband (personal / materiel) och operativa förmågor till säkerhetspolitisk effekt behövs för att få fram bra försvarsbeslut.

























Uppdaterat 2017-08-28
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum