HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017





                                                                                                                  nr 3 / 2017

VÅRDKASEN MEDLEMSTIDNING FÖR FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR


Förbundet, som bildades 1999, är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring – främst grundad på en ny modern värnplikt - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål. Förbundet är anslutet som medlemsförbund till Försvarsutbildarna.

Årsmötet genomfört

Vårt förbunds årsmöte genomfördes den 20 april i Militärsällskapets lokaler. Utöver formalia behandlades försvarsfrågan. Det konstaterades att det faktiskt hänt en del i rätt riktning och att förbundet kan ha haft en del påverkan – bl.a. i värnpliktsfrågan. Dock återstår det mycket att göra. Försvarsmakten behöver ett mycket stort ekonomiskt tillskott. Förbundets bedömning
(jfr nr 2 / 2017 av Vårdkasen) är att det behövs c:a 20 miljarder kr ytterligare under den innevarande försvarsbeslutsperioden (2016 – 2020). Att verka för ett sådant tillskott är vår huvuduppgift det närmaste året.
Förbundets styrelse fr.o.m. 20 april redovisas på sida 6.


Ödesåret
Av Hodder Stjernswärd

2017 kommer att vara ett ”ödesår” för Europa och, kan man också säga, EU. Ett antal val inom viktiga europeiska länder kommer att hållas. Mycket handlar om handel; frihandel eller ej.

Sverige är med i EU. De flesta svenskar tror på EU och frihandel. Vad vi, i Förbundet, därmed ser i EU, är att det är sammanhållande när det gäller försvaret. EU är inget försvarsförbund, men organisationerna har verkat fredsbefrämjande. Så t ex kan man inte tänka sig längre att de en gång mot varandra fientligt inställda Tyskland och Frankrike skulle ”ryka ihop” i framtiden.

Till de hot som vi kan räkna med, hör terrorhotet. Sverige har varit förskonat från terrorattentat av betydenhet. Inte på grund av hög beredskap mot terror utan därför att vi, uppenbarligen, inte står på den ”intressanta” listan. Tvärtom, om man skall vara kritisk, kan man säga att vår lama rättskipning medför att Sverige lätt kan bli ett ”haven” för hemkommande ISIS-medlemmar. Om vi inte skärper oss i detta avseende smäller det även här förr eller senare.

Man talar i dessa dagar mycket om s k hybridkrigföring. Naturligtvis är det ett både billigt och effektivt sätt att föra krig genom att slå ut motståndarnas olika nät. Hur skall det gå för den som finner att all datakommunikation slagits ut? Vad händer om el-nätet är kaputt? Svaret är självfallet tillskapandet av reservfunktioner av olika slag samt övningar hur katastrofsituationer skall hanteras. Har vi sådan beredskap? Knappast.

Hur man än ser det med olika slag av hot kommer man ändå fram till ett måste. Det måste finnas trupp och vapen i ett trovärdigt försvar.
Saknas trupp, vapen och materiel för att sköta maskineriet, då saknas också viljan att försvara landet. Denna vilja måste då och då aktiveras. Sverige är just nu i stort behov av sådan aktivering. Försvaret måste folkförankras.

Det skadar inte att då och då rikta blicken på broderfolket Finland. För en tid sedan intervjuades Finlands president Sauli Niinistö av Anna-Lena Laurén (korrespondent i både Stockholm och Helsingfors). En av orsakerna var att Finland i år fyller 100 år som självständig stat.

På tal om finländarnas försiktighet och kritiska inställning till propaganda utifrån, frågade Laurén varför det är så, svarade Niinistö: ”Kanske det har att göra med finländarnas försvarsvilja, att de vill försvara sitt land. Det är inget man har hittat på nyligen, det springer fram ur den finländska erfarenheten från långa tider tillbaka. Finland har haft allmän värnplikt under hela efterkrigstiden och ungefär 80 % av alla män avlägger den”.

För Finland är detta närmast en självklarhet. För Sverige var det tydligen ej så. Förra regeringen lyckades med några få rösters övervikt få igenom ett beslut i riksdagen om värnpliktens avskaffande. Personalförsörjning medelst frivillighet till en yrkesarmé misslyckades.
Tillströmningen av hugade soldater blev alltför svag och nu får nuvarande regering söka med återinförd värnplikt, lappa igen hålen. Det är en tuff uppgift och det kommer att ta flera år att reparera skadan.

Det gäller inte bara att fylla kadrerna med utbildade soldater, utan också, lika viktigt, att få hela folket att bli besjälade av idén om folkförsvaret; det här är vårt försvar och vi står bakom det.

Avslutande fråga. Vad har vi i Mali att göra?



Försvarsförmåga
Av Per Wahlberg

Våra politiker talar mycket om Försvarsmaktens förmågeutveckling och de allra flesta uttrycker att vår försvarsförmåga bör stärkas. Så långt låter det bra.
Frågan är dock hur stor försvarsförmåga som eftersträvas och vad den avses innehålla, d.v.s. vilka delförmågor skall ingå. Vad vill vi uppnå ? Vad är möjligt att uppnå ?
Det torde stå klart för alla att Sverige inte har möjlighet att skaffa sig ett försvar, som avhåller varje potentiell angripare från att anfalla oss eller ett försvar som kan besegra varje potentiell angripare. Däremot kan Sverige skaffa sig ett försvar, som tillsammans med militär hjälp utifrån kan ha en avhållande verkan och som också kan erbjuda ett effektivt motstånd. Dock måste Sverige ha en egen förmåga att framgångsrikt hävda sin nationella och territoriella integritet på de lägre konfliktnivåerna och ha en egen grundförmåga (tröskeleffekt) mot ett angrepp.

Sverige behöver ett totalförsvar av modernt snitt och i detta totalförsvar behövs ett starkt militärt försvar. Försvarsmakten måste ha god och mångsidig förmåga d.v.s. mark-, sjö- och luftstridsförmåga samt förmåga till ”cybersstrid”. Den femte dimensionen ”rymden” bedöms vi endast behärska i begränsad omfattning (utnyttjande av satellitunderrättelser). Hög kvalitet, höga prestanda, mångsidighet m.m. måste prägla den svenska försvarsmakten. För att kunna upprätthålla tröskeleffekt mot angrepp, måste antalet krigsförband ökas. Detta är möjligt genom att – med klokt utnyttjande av bl.a. det nya värnpliktssystemet – återinföra mobiliserande krigsförband. Vår krigsorganisation bör således bestå av såväl stående krigs-/insatsförband som mobiliserande krigsförband.


Överbudspolitik
Av Hodder Stjernswärd

Just nu råder en politisk överbudspolitik. Det gäller antalet nya poliser. De olika partierna söker övertrumfa varandra med löften hur många nya polistjänster som behöver inrättas.
Det är naturligtvis det hemska terrordåd som inträffat i Stockholm vilket givit fart på överbuden. Från Förbundets sida har det ej varit vår sak att lägga oss i den debatten. Även om vi förfasas med tanke på hur många inre fiender vi kan ha.
Naturligtvis stöder vi tanken på att utöka vår poliskår, det stöder också civilförsvaret. Möjligen har vi också talat för ett byte på rikspolischefens stol; det tror jag skulle vara till fördel både för polisen och totalförsvaret. Dock, det snabba agerandet mot mördaren efter dramat på Drottninggatan i Stockholm är värt allt beröm.

Risken är nu att försvarets behov av kraftig förstärkning kommer i skymundan för all denna överbudspolitik i vad gäller polissidan. Det är förvisso försvarsministerns uppgift att se till att försvaret ej kommer i skuggan.

Det där att ständigt orda om fler poliser, samtidigt som det verkliga läget innebär allt fler avhopp, har med löner att göra. Detsamma gäller försvaret. De en gång hoppfulla yrkesförsvarsentusiasterna är besvikna, liksom alla de soldater som hoppat av på grund av sviken tro på en snabb karriär. Värnplikten blir gudskelov räddningen för personalförsörjningen.

Det finns de som skakar på huvudet åt förstärkningar både här och där. Men sanningen just nu är faktiskt den att Sveriges ekonomi går på högvarv. Vi har råd både med en polisförstärkning och ökade försvarsanslag. Det gäller att passa på medan läget är så gynnsamt. Detta vågar jag säga efter finansministerns positiva signaler.

Det är nästan tröttsamt att i denna tämligen inrikespolitiska (försvarspolitiska) krönika dra in USA och Trump. Men i all denna kritik, från olika håll, mot den nye presidenten, måste här sägas ett positivt ord. Han bestraffade de förbrytare som använde giftgas mot det egna folket, med en snabb robotattack mot de skyldiga. Ryssarnas motargument måste fördömas. Attacken var kanske ej så effektiv men en tydlig markering.


Världsfreden i fara
Av Hodder Stjernswärd

Man brukar, när det talas om säkerhetspolitik i Norden, nämna det osäkra läget i Östersjöområdet. Men f n (maj 2017) är denna osäkerhet ingenting mot läget i Stillahavsområdet. Anledningen till detta är den nordkoreanske diktatorn Kim Jong Uns beteende. Varför han behandlas i denna skrift är därför att han genom ständiga provokationer , med bl a kärnvapenhot, sätter världsfreden i fara.
Hans hotfullhet är närmast paranoid. Han har intalat sig själv och sitt folk att USA är den stora fienden som hotar hela världen.
Det är inte enbart USA som är det stora hotet! Sydkorea och Japan ligger närmast till, geografiskt, för hans aggression. Och nu är även Australien på den fientliga sidan. Jag kan ej underlåta att citera något av hans svada som han öste över Australien för några veckor sedan:
”Om Australien fortsätter att följa amerikanska åtgärder för att isolera och undertrycka Nordkorea och fortsätter att vara en brigad till den amerikanska härskaren, kommer det att bli en självmordsakt inom ramen för en kärnvapenattack från Nordkoreas strategiska styrka.”
(TT april 2017, SvD)
Är inte detta paranoja? Småpojkar muckar gräl , som inte medför så svåra följder. Men detta enorma mindervärdeskomplex kan få världsomspännande, farliga konsekvenser. Inte minst därför att USA:s president, Donald Trump, nog ganska lätt kan tappa tålamodet. Han har försökt att få Kinas president Xi Jinping att tala förstånd med Kim Jong Un. Resultatet av dessa försök har ännu ej, mig veterligt, visat något resultat.
Man har ju nästan förlorat hoppet om förnuft i dagens oroliga värld. Sådana orosmoment som Trump i USA, Le Pen i Frankrike, Erdogan i Turkiet t ex skapar olustkänslor. Men man får ställa sitt hopp till sådana politiska individer, som nu träder fram och visar kapacitet. Jag tänker på Xi Jinping i Kina, Theresa May i UK och, förstås, förbundskansler Merkel i Tyskland.


Gotland, ännu en gång
Av Hodder Stjernswärd

Genom ÖB:s försorg har det förstärkta kompani, som var förlagt till Gotland, fått sin tjänstgöring där förlängd. Det var ett bra beslut. Men på något underligt sätt har det i medierna uppförstorats till något som kallas militarisering eller upprustning. I själva verket är det ju blott en markering att ”det här är vårt, och här vill vi vara”. Den lilla styrkan kan naturligtvis inte uträtta så mycket men skall så småningom förstärkas till en stridsgrupp i vilken bl a ingår stridsvagnar.
Den svenska försvarspolitiken är en ”koloss på lerfötter”. Den rör sig långsamt mot en ökning.
Gotland är ett exempel på futtighet i detta sammanhang. Det finns organisationer som motarbetar förläggningen av soldater inom lämpligt område. Någon känsla för rikets försvar tycks ej belasta dessa krafter. Tur att hotsituationen i Östersjön ej förvärrats. Men hur lång tid har man på sig när sådana antirörelser får operera fritt?







































Uppdaterat 2017-05-22
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum