HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017

VÅRDKASEN MEDLEMSTIDNING FÖR
FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR
                   nr 1 2017
    
Förbundet, som bildades 1999, är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring – främst grundad på en ny modern värnplikt - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål. Förbundet är anslutet som medlemsförbund till Försvarsutbildarna.
Förbundets årsmöte (stämma, föredrag och måltid)

Förbundet för Sveriges Folkförsvar kallar till årsstämma
torsdag 20 april i Militärsällskapets lokaler på Valhallavägen 104 i Stockholm med start kl. 1630.
Obs att Militärsällskapet flyttat inom huset och fått större utrymme på våningsplan 1 tr. i samma hus.

Program
Lokalerna är tillgängliga och baren är öppen från kl 1600.
Årsmötesförhandlingar enligt dagordning nedan samt föredrag kl 1630 – c:a 1815. Enkel måltid c:a kl 1820.

Dagordning för årsstämmoförhandlingarna
1. Val av ordförande vid stämman
2. Val av justeringspersoner (två) vid stämman
3. Fråga angående stämmans stadgeenliga utlysning
4. Styrelsens årsberättelse (avseende år 2016)
5. Revisorernas berättelse (avseende år 2016)
6. Fastställande av bokslut, fråga om ansvarsfrihet för styrelsen och fråga om resultatdisposition (för år 2017)
7. Fastställande av årsavgift för nästkommande verksamhetsår (2018)
8. Val av ordförande för förbundet
9. Val av övriga styrelseledamöter
10. Val av revisor och suppleant för denne
11. Val av valberedning, som skall bestå av två ledamöter, varav en sammankallande
12. Av enskilda medlemmar väckta förslag
13. Av styrelsen väckta förslag
14. Övriga ärenden



Anmälan
Anmälan om deltagande inkl. önskemål att delta i måltiden görs till ordföranden (Lars-Olof Nilsson, e-post: larsolof.k.nilsson@gmail.com tfn : 0706-111 671.)


Medlemsavgiften 2017

Vi har påbörjat ett nytt år – 2017 – och det är dags att betala in medlemsavgiften för det nya året. Avgiften är 150 kr och den betalas in till förbundet på pg-nr 49 88 23-4. Senast 1 mars skall avgiften vara betald.


Rysslands försvarsbudget
Av Per Wahlberg

Enligt Svenska Dagbladet (23 nov) kommer Rysslands försvarsbudget att minska kraftigt fr.o.m. 2017. Budskapet verkar högst märkligt. Verkligheten har de senaste åren, inte minst hösten 2016, visat något helt annat såsom nya förband, ny toppmodern materiel, ökad övningsverksamhet och ett aggressivare uppträdande bl.a. i vårt närområde. Utan att här påstå att minskningsbudskapet vare sig är sanning eller lögn, bör påpekas att Ryssland sedan länge varit världsmästare i konsten att vilseleda och att just en vilseledning - maskirovka - i nuvarande säkerhetspolitiska situation (vare sig man gillar åtgärden eller ej) passar in i mönstret d.v.s. i det försämrade säkerhetspolitiska läget. Vi får verkligen hoppas – om det nu är fråga om en rysk vilseledning – att varken Sverige eller någon annan går på en sådan bluff.
Den inslagna vägen (Det svenska försvarsbeslutet 2015) måste fullföljas och snabbt – helst redan 2017 - följas av en fortsättning, som succesivt (i den takt pengarna effektivt och målinriktat kan tas tillvara) leder till en försvarsmakt på 100 miljardersnivån (c:a 2% av BNP) och som därefter erhåller full priskompensation enl. det som gällde fram till mitten av 1990-talet.



Ett folk, obekymrat om sin säkerhet
Av Hodder Stjernswärd

Trots alla bekymmer från ledande politikers sida, som om det vore valår, mer eller mindre konstruerade, lever svenska folket i stort sett lyckligt och har det bra. Om man läser vanliga dagstidningar kommer ofta de allvarliga utrikesnyheterna på undanskymd plats. Som exempel kan nämnas två, för en säkerhetspolitiskt intresserad person, viktiga noter långt bak i tidningarna. (1/12 2016): ett polskt presidentbesök och ett förslag om en försvarsfond i EU.

Polacken är orolig för säkerheten i Östersjön, kommissionsordföranden i EU Claude Juncker är orolig för Västeuropas försvar, ”den gemensamma säkerheten”, och vill få till stånd en gemensam utveckling av ”teknik och utrustning”, som behövs i försvarsmakterna. Till detta vill jag tillägga att stater som Storbritannien, Frankrike, Polen och Tyskland högst väsentligt ökat sina försvarskostnader detta år. Världen lever just nu i ett oroligt och osäkert tillstånd, säkerhetspolitiskt sett.

Sverige tycks endast i begränsad utsträckning ha uppmärksammat detta. Tiden har varit på vår sida. Endast långsamt har det gått upp för de styrande i landet hur oroligt läget är, och hur dyster framtiden synes vara säkerhetspolitiskt sett.
Få se om våren 2017 kan innebära mer ”pålägg” på en tämligen svag försvarsbudget.



En klok åtgärd verkar vara på gång
Av Per Wahlberg

Enligt Svenska Dagbladet (24 nov) skall det åter omorganiseras inom den högsta försvarsledningen. Den här gången synes det dock vara något positivt, som skall ske. En bekräftelse på detta var en senare artikel i Försvarsmaktens Forum (Försvarsmaktens personaltidning). Äntligen (jfr artikel i Vårdkasen 4 2016) avser man skapa en ledningsstruktur, där armé-, marin- och flygvapencheferna får såväl ett mer samlat ansvar för ”produktionen” av armé-, marin- resp. flygvapenförbanden, som ett taktiskt ledningsansvar. Beslutet är ett tecken på att organisationen nu skall anpassas för att effektivare kunna utveckla, vidmakthålla och använda våra stridskrafter och att det förhoppningsvis är slut på försöksverksamheter för att pröva än den ena och än den andra utifrån importerade organisationsteorin med olika matriser (sätt att dela upp verksamheten på olika delområden).
I anslutning till förändringarna av den centrala ledningen är det viktigt att lokalisera de utflyttade staberna / ledningarna på ett klokt sätt. Att sprida ut delar av den centrala ledningen är bra för att ”inte ha alla ägg inte i samma korg”. Spridningen får dock inte bli för stor geografiskt sett. De olika staberna (motsv.) måste ha möjlighet till dagliga ”fysiska kontakter” och personalförsörjningen måste kunna fungera väl. ”Fjärralternativ” ( > 20 mils avstånd mellan staberna) är olämpliga. Det i media redovisade alternativet (Muskö, Uppsala och Kungsängen alt Enköping) bedöms vara en rimlig lösning. Dock kommer vissa åtgärder, som främjar personalförsörjningen med kvalificerad stabspersonal, att behövas.


Något om följderna av inkommande president Trumps uttalanden
Av Hodder Stjernswärd

Läsaren skall ej vänta sig någon slags utrikespolitisk analys på dessa sidor. Vårdkasens innehåll skall som regel innehålla artiklar om svensk säkerhet och svenskt försvar. Men det är idag omöjligt att begränsa det skrivna till enbart vårt land. Den amerikanska politiken i kommande, dvs den Trumpska, är så dominerande att några ord därom är nödvändiga. Ronald Reagan, tidigare republikansk president, hade en europavänlig politik.

Han förordade frihandel, en liten statsapparat och en robust amerikansk närvaro världen över. Som bekant lyckades han bra med sin politik och blev en av de stora presidenterna under 1900-talet. Bl a rustade han ”ihjäl” Sovjet, och var därmed den kanske främsta kraften som fick det sovjetiska imperiet på fall.

Trumps utrikespolitik är delvis oklar. Han har kastat ur sig påståenden som sedan tagits tillbaka. Hans jargong är amatörmässig, men har tydligen gått hem hos stora grupper av missnöjda amerikaner. Men ett torde vara säkert. Han kommer, till skillnad från föregångaren, att föra en mer isolationistisk politik. Detta betyder en återgång till den politik som hävdades av president Wilson efter första världskriget. Detta i sin tur innebär att Nato inte kommer att vara den hjälp i nöden som många i Väst har trott och litat sitt försvagade försvar till. Sverige och Norden bör förhålla sig till denna förändring.
Den signalerar blott en sak. Om Du skall leka med i spelet med ett försvagat Nato och EU måste Du ha ett starkt försvar.

Vår nuvarande lama inställning till frågan om uthyrning av hamnar i Slite och Karlshamn visar vår svaghet. Bakom orden om vårt säkerhetspolitiska famlande står ett svagt försvar. Vi leder ligan i Norden om försvagning. Trots vissa yttringar om förstärkning från regeringens sida är vi ändå långt ifrån den minigräns av försvar som kan anses värdigt och nödvändigt för ett land som Sverige.


Det nya året och nya farhågor
Av Hodder Stjernswärd

Förbundet för Sveriges folkförsvar är inte någon större och avgörande organisation, men det är en ”familj” som hålls samman av en stark försvarsvilja och en stark tro på folkförsvarstanken.
Med det nya året följer ett antal tankar inför framtiden.
De blir delvis dystra. Låt mig till en början tala något om en svensk historia i nutid.
Ganska nyligen utgav professorn i Lund, Svante Nordin, en bok kallad Winston. Den handlar om Churchill och den brittiska världsordningens slut. Mycket har skrivits om denne store man, men Nordins bok är ändå sällsynt välkommen. Författaren är idéhistoriker, och många är hans idéer om Churchill och det brittiska imperiets saga och svanesång.

Sverige kommer in i bilden, i samband med att Hitler hade besegrat Frankrike och Storbritannien.
Det senare stod tämligen ensamt och hade att fortsätta kriget. Många, inte minst en del brittiska politiker, ansåg då att England borde söka fred och åtminstone inlåta sig i fredsförhandlingar med Hitler, som tycktes visa en god vilja till sådana, just då. T o m den svenske kungen, Gustav V, kom med en hänvändelse i fredens intresse! Men den svenska fredspolitiken, med dess kombination av självgodhet och undfallenhet mot diktaturer imponerar inte på Churchill, säger Nordin. Churchill instruerade inrikesdepartementet ”ett klart och bestämt svar”. ”Kriget skulle fortsätta tills hitlerismen är definitivt krossad och världen befriad från den förbannelse som en ond människa har dragit över den.” Detta var 1940.

Det kan vara nyttigt för oss att rekapitulera skeendet. Händelsen är inte helt olik vad som hänt senare. I en bok, just utkommen, kallad Midsommarkrisen, skriven av Erik Carlsson, skildras vad som skedde i regeringskretsen vid midsommartid 1941. Den behandlar vad som hände då Tyskland anföll Sovjetunionen midsommaren 1941. I samband därmed ställde tyskarna ett antal krav på den svenska regeringen, vilka bl a innehöll tillstånd att transportera en tysk infanteridivision genom Sverige till Nordfinland, förbud mot att skjuta mot överflygande tyska flygplan, utnyttjande av svenskt telenät för tysk trafik, jämte en del andra, mindre betydelsefulla frågor.
Detta ledde alltså till en s k kris, där den svenska regeringen, efter en del överläggningar gav med sig och gick med på de tyska kraven.

Inte förrän några år därefter var vår försvarsmakt i stånd att ge vårt folk och dess regering en sådan styrka att vi kunde driva förhandlingar med kraft bakom orden, och eventuellt säga nej till ohemula krav. Och då behövdes detta ej, eftersom, inte minst tack vare Churchills motstånd, Hitler kunde nedkämpas. De två stormakterna, som gick segrande ur kriget var USA och Sovjetryssland.

Om vi skall återgå till dagsläget har vi nu åter ett svagt försvar och ett ansträngt läge i östersjöområdet. Våra försvarsutgifter är procentuellt de lägsta inom länderna runt omkring. Visserligen kom de politiska partierna till en överenskommelse hösten 2015 om en förstärkning, men idag är den överspelad på grund av förnyade krav, fördyrning av materiel och ytterligare skärpning av läget. Nato kanske är en tröst för stunden, men på sikt torde USA:s nye president ej satsa så mycket på denna organisation. Han tycker nog att Europa i allt för hög grad har levt på USA:s militära styrka.

Kontentan av denna uppsats är att vi för bevarande av freden bör förstärka vårt försvar högst väsentligt. Det rör sig ej om småpengar. Hur många gånger har vi ej fått höra att ”det går bra för Sverige.” Då har vi också, trots en svag regering och en svag opposition, råd att skaffa oss ett försvar som är nog starkt att inge respekt.


Försvarsbudgeten
Av Per Wahlberg

Så här i början av det nya året verkar den svenska politiska försvarsdebatten inte handla om huruvida vårt försvar - speciellt dess förmåga att försvara Sverige - skall stärkas, hållas oförändrad eller reduceras. Alla viktiga inblandade tycks numera önska sig en förstärkning. Vad försvarsdebatten – förutom en del diskuterande rörande ev. NATO-medlemskap – nu mest handlar om är huruvida man skulle debattera försvarsekonomi eller ej och i denna debatt (speciellt i partiledardebatten 11 jan) pratades det mycket om hur oförståndigt och försvarsnegativt resp. motståndarblock agerat under den senaste 20-årsperioden. I och för sig är de ömsesidigt kritiska inläggen korrekta, men nu, när det gäller att blicka framåt och ”sätta manken till”, förväntar man sig en debatt om det som måste göras.
Som åhörare önskade man sig en slags ”regeldomare”, som i riksdagen kunde avbryta ”käbbel” och påtala att det måste vara hur den av alla efterfrågade förstärkningen skall se ut och hur den skall åstadkommas, som skall behandlas. Försvarsförmågan som sådan och behov av krigsförband samt vad och hur mycket (t.ex. ekonomi), som behövs för detta, hade varit bättre att diskutera. Att det krävs rejäla pengapåslag torde vara en självklarhet även om man i nuvarande stadium av en process kanske inte är mogen att precisera de stora påslag som behövs.
En rimlig ansats borde dock vara, att inledningsvis tillföra de extra medel, som (p.g.a. ökad dollarkurs m.m.) behövs för att fullfölja 2015 års försvarsbeslut. Försvarsmakten måste åtminstone få de pengar, som åtgår för att kunna leverera det riksdagen redan har beställt.
Frågan om de ytterligare ekonomiska tillskott, som behövs för nästa försvarsbeslutsperiod bör lösas av den nyss tillsatta försvarsberedningen. Storleken på detta tillskott går inte att precisera ännu. Först måste fastslås vad vi s.a.s. skall köpa för pengarna. Dock borde man med en osäkerhet på + /- 10 Mdr kr / år kunna ge en preliminär planeringsinriktning som leder till en årsbudget i 100 Mdr-klassen vi 2020-talets mitt.

Rikskonferens i Sälen 2017
Av Hodder Stjernswärd

Folk och Försvars rikskonferens har ägt rum, sedvanligt får man väl säga, strax efter helgerna. Här är inte platsen att att redovisa den, dag för dag, i stället skall huvudpunkterna kommenteras och vissa fall utvecklas. Först som sist bör sägas att, till skillnad från många tidigare rikskonferenser, var meningarna tämligen odelat för en förstärkning av försvaret.

Även försvarsministern tycktes vara övertygad att ”vi måste höja den militära förmågan”. Men han var ovillig att nämna några siffror. Han ville alltså inte ha någon slags ”auktion” när det gäller försvarskostnaderna. Oppositionen, åtminstone liberalerna, var mer på ”hugget”, och krävde tämligen omedelbara förstärkningar. Man låg kostnadsmässigt åtskilligt över Hultqvists tänkbara. Tidsförhållandena debatterades. Försvarsministern meddelar att han i dagarna skall tillsätta en försvarsberedning som bl a skall utreda behovet av förstärkningarna på kort och lång sikt.*
Oppositionen talade med skärpa att behovet är starkt just nu.

Mycken tid ägnades åt cyberkrigföring och skydd mot sådan. Det är naturligt. It-attacker förekommer mer ofta än vad folk tror. Man kan t o m säga att det är det nya och modernaste vapnet. Ett nytt krig, bevare oss, blir nog ett cyberkrig. Allt idag vilar på ”nätet”. Det är ej bara en eventuell motståndare som nyttjar denna angreppsform. S k hackare finns överallt. De flesta hackare är hackare på skoj. Nätet har blivit den stora lekplatsen. Elektroniken ger till synes oändliga möjligheter att stödja eller förstöra.
Myndigheter måste på olika sätt skaffa sig skydd mot It-attacker. En beredskapsplanering krävs.

Det har sagts att valresultatet i det amerikanska presidentvalet var manipulerat, d v s amerikanarna har spridit ut informationen att ryssarna lyckades genom dataintrång få Trump vald. Sanningen härvidlag torde vara något suddig. Att ryssarna i ganska stor utsträckning ägnar sig åt desinformation via nätet är emellertid fastlagt. Ordet påverkansoperationer har blivit modernt.

En fråga som behandlades alltför sparsamt på konferensen var personalförsörjningen. Det nuvarande systemet har kantrat, det vet alla. Man måste gå tillbaka till ett begränsat värnpliktssystem för att i framtiden kunna fylla kadrarna, det vet också de flesta. Men denna livsviktiga fråga borde ha rönt mycket större intresse och utrymme. Ty det är ju självklart att allt står och faller med rekryteringen. Allt hänger på att man får rätt folk, och tillräckligt mycket folk.

Den allmänt positiva syn på försvarets förstärkning som präglade konferensen gällde också uppbyggnaden av ett totalförsvar. Försvaret gäller hela samhället, inte bara den militära delen. Det är en aning vemodigt för oss äldre att höra detta som något nytt. En gång hade vårt land ett väl fungerande totalförsvar, åtminstone tyckte vi ansvariga det. Nu är man överens, gudskelov, att ett sådant behövs. Myndigheterna måste på allvar planera för detta. Mycket av ansvaret i planeringen läggs på Myndigheten för samhällsskydd och Beredskap. Huruvida denna viktiga myndighet är beredd och kapabel att axla det stora ansvaret återstår att se och är tveksamt.

Många av deltagarna på konferensen var nog nyfikna på att få höra den grundläggande försvarsstrategi för landet som regeringen utlovat. Denna redovisades och hade nog publicerats tidigare. Den innehöll intet nytt. Det är i princip en uppräkning av ett flertal hot, som landet har att räkna med. Några egentliga riktlinjer saknas. Att landet skall försvaras är tryggt att höra, men den doktrinen är ej ny. Sedan förra regeringen slutfört sitt förstörelsearbete har de nuvarande styrande, med för små resurser, påbörjat sitt uppbyggnadsarbete med målsättningen att försvara landet.

Frågan om Nato kom också upp, men var knappast en huvudfråga. Hultqvist meddelade att han och regeringen inte kommer att föra denna fråga vidare. Oberoende av allt som debatterades under denna konferens är trots allt kostnadsfrågan. De djupa hål som finns i försvarsbudgeten måste täppas till. Att, som tydligen planeras föra en slags uppehållande strid, och tillföra alltför små medel, är en farlig politik. Här måste djupa tag i diverse överprioriterade budgetar tas och klargöras för svenska folket att nu, och ej senare, är tid att dra åt svångremmen och se om vårt hus och betala vad friheten är värd även om det smärtar.

Som så många gånger förr, blir detta slutligen en kamp mellan den skicklige representanten för Finansen å ena sidan och representanten för försvaret å den andra. Men nu råkar det vara så att även den senare (till skillnad från föregående) har stor kapacitet. Må förnuftet vinna.

* ledd av förre försvarsministern och talmannen Björn von Sydow












































Uppdaterat 2017-01-26
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum