HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017

 

 

Kase                                                                                                                   VÅRDKASEN              nr 4 / 2016             MEDLEMSTIDNING FÖR                                                                                                     
 
FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Förbundet, som bildades 1999,  är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring – främst grundad på en ny modern värnplikt - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål. Förbundet är anslutet som medlemsförbund till Försvarsutbildarna.

 

Ett och annat om försvaret  (maj 2016)

Av Hodder Stjernswärd

Arméchefen har tröttnat. Det han vänder sig mot är ett urfånigt system, vilket innebär att han inte har ansvar för de förband han inspekterar; det har i stället en produktionschef, en armégeneral alltså. En riktig arméchef skall naturligtvis ha ansvar även för utbildningen av förbanden. Om man skall vara elak, och det skall man, förstår man att detta är ett typiskt fall av för många om soppan. Ju mindre armé, ju fler skall tycka eller bestämma över den. Se min förra artikel om Parkinsons lag. (Se vidare i nästa artikel av Per Wahlberg)

 

Två saker gläder dock våra generaler. Dels att man återinför repetitionsövningar, dels att man likaså återinför begreppet totalförsvar. Det senare innebär att man söker återställa en civil ledningsfunktion, som skall gälla i både krig och fred. Ett ganska svårt uppdrag. Nuvarande tjänste- och ämbetsmän (kvinnor) har föga erfarenhet av s k totalförsvar och uppbyggnaden av sådant. Folkförankringen av försvaret torde vara ett minne blott.

 

Den stora frågan är nu som förr. Hur skall man ha råd till detta? Kostnaderna har löpt iväg, allt har blivit dyrare än man planerat och ”finansen”, symboliserad av finansministern, säger nej till mer pengar.

 

Värnplikten, eller kanske rättare personalförsörjningen, utreds av en av de många försvarsutredarna med begränsade kunskaper, men desto mer synpunkter.
I utredningen, har det sagts, skall ingå studier av hur danskarna och norrmännen klarar sitt personalbehov med en blandning av yrkesanställda och värnpliktiga. Intet, tydligen, av det som ligger närmast till hands, nämligen Finland. Där har man värnplikt och har dessutom råd med en god materialförsörjning. Hur hänger detta ihop?

 

 

Försvarsgrenarna tillbaka – tack !                                                                                                 Av Per Wahlberg

Att Försvarsmakten står inför mycket stora utmaningar, som att genomföra 2015 års försvarsbeslut, är ett känt faktum för Vårdkasens läsekrets. Redan nu står det klart att tilldelade ekonomiska resurser är otillräckliga. Bl.a är beslutade materielanskaffningar kraftigt underfinansierade / fördyrade.

Utöver allt som skall genomföras (övningsverksamhet, förbättrad personalförsörjning, materielanskaffning och –modernisering, bättre beredskap m.m.) finns även ett organisatoriskt problem. Till skillnad mot världens jämförbara länders försvarsmakter har Sveriges försvarsmakt inte någon egentlig försvarsgrensstruktur. Kanada avvecklade visserligen sina försvarsgrenar för c:a 40 år sedan, men fann detta vara en dålig lösning och återinförde dem igen.

År 1998 omorganiserades Försvarsmaktens högkvarter. Då avvecklades armé-, marin- och flygvapenledningarna och deras uppgifter övergick i huvudsak till de nybildade krigsförbands- och grundorganisationsledningarna. Sedan dess har Högkvarteret omorganiserats flera gånger.

Högkvarteret saknar sedan 1998 de viktiga funktioner, som var och en för sin försvarsgren (armén, marinen och flygvapnet) hade ett sammanhållet ansvar (direkt under överbefälhavaren) för utveckling och vidmakthållande av stridskrafter och stridskraftanknutna lednings- och underhållssystem. Organisation, bemanning /personaltjänst, utbildning, materielanskaffning, taktik och mycket mer för förband, som skall verka i samma miljö och samma taktiska / stridstekniska sammanhang, saknar en sammanhållen ledning i form av en försvarsgrensledning. Detta är en allvarlig brist. För att inse problematiken kan läsaren ta del av nedanstående anekdot.

                                           ------------------------------------

I ett land någonstans hade man ett idrottförbund – Lagspelsförbundet – som ägnade sig åt grenarna fotboll, handboll, ishockey och bandy. Man satsade där bl.a. på utbildning och träning av spelare. En dag kom en organisationskonsult och påpekade att man inte borde utbilda och träna grenvis, d.v.s. fotboll, handboll, ishockey och bandy var för sig. I stället skulle utbildning och träning ske i tre grupper : målvaktsgruppen, forwardsgruppen och backgruppen. Konsultens råd följdes och man omorganiserade sig inom Lagspelsförbundet. Detta innebar att alla fotbollsmålvakter, handbollsmålvakter, hockeymålvakter och bandymålvakter fick samma utbildning och träning – att vakta mål av olika slag. Motsvarande gällde för de båda utespelargrupperna                                                             Hur det gick, när det senare skulle spelas matcher inser nog alla. Det gick såklart totalt åt pipsvängen.

                                 ------------------------------------

Detta var en liten påhittad anekdot. Inte är väl någon så tokig att man i verkligheten organiserar på detta vis.  Jo, faktiskt finns det ett sådant fall – Försvarsmakten. Där avvecklades försvarsgrenarna d.v.s. armén, marinen och flygvapnet som organisationer. Visserligen fanns det fortfarande mark-, sjö- och luftstridskrafter, men ledning av dessas insatser, av dessas produktion (utveckling, vidmakthållande m.m.) splittrades upp på andra stabsdelar än armé-, marin- och flygvapenledningarna och nya stabsdelar tillkom i ett splittrat ledningssystem modell ”stuprör”.

Nu har det gått 18 år sedan omorganiseringen gjordes. Det är dags att slopa prestigen och inse att 1998 års beslut var ett stort fel. Man kan, som man då hoppades, inte eliminera meningsskiljaktigheter mellan företrädare för olika, men legitima, intressen (dock med gemensamma mål) inom en och samma organisation genom att otydliggöra dem med märkliga organisationslösningar. ”Försvarsgrenarna tillbaka – tack” för Försvarsmakten och försvarsförmågans skull.

 

 

ISIS på återtåg

Av Hodder Stjernswärd

 

Kanske några ord om det storpolitiska spelet ikring Syrien, Irak och dessa länders omnejd kan vara något för Förbundets läsare. Mycket står på spel. Kanske är USA:s agerande intressantast och betydelsefullt för världen och inte minst för Sverige.

Kriget mot jihadisterna (vedertaget internationellt begrepp, jihad= Det heliga kriget mot ”de otrogna hundarna”) föres med alla vapen. Ett av dessa är s k drönare. I nära nog samma stund som president Obama satte sig i sitt flygplan, Airforce nr 1, för resa till Nordvietnam, flög Mullah Akthar Mansours bil i luften efter en attack av just en drönare.

Mullah Akthar Mansour var Talibanernas ledare i Afghanistan. Presidenten hade med säkerhet givit den slutliga orderna om attacken. Över huvudtaget synes ISIS storhetstid (2014-2015) vara på upphällningen. De USA-stödda irakiska styrkorna har fått nytt mod och i striden om Falluja (väster om Bagdad) synes de gå segrande fram.

Och kurderna har framgång på sitt håll liksom Assads ryskstödde förband också är lyckosamma.
Men vad som än händer i framtiden, kommer ISIS att vara ett dragplåster för radikala, islamistiska våldsbejakande ungdomar. Den s k terroriststaten går över till en terrorristorganisation.

Det är ju egentligen en religiös kamp. En kamp mellan sunnimuslimer och shiamuslimer, och utgången kommer alltid att vara osäker. I bakgrunden finns maktkampen mellan det sunnikonservativa Saudiarabien och det shiitiska Iran.

Som avslutning på detta inslag, åter till bekämpningen av fienden med hjälp av drönare. Är det inte fantastiskt att man sitter bekvämt i ett operationscenter någonstans i världen och med en drönares precisionsbekämpning lyckas träffa en motståndares ledningsfordon under gång!

Med en drönare kan man välja och vraka. Det är ett enastående hjälpmedel, men man vinner inga krig med enbart drönare.

 

Gotland, återigen, m.m.

Av Hodder Stjernswärd


Man överraskas ständigt över med vilken barnslighet militära ting behandlas i vårt land. När det nu gäller Gotland, igen, är naiviteten formidabel. En reporter från Sveriges Radio har sänts till ön och frågar om det nya projektet, dvs att förlägga en stridsgrupp på Tofta, söder om Visby. Enligt uppgift skall det kosta omkring en miljard kronor under fyra år att återuppbygga ett försvar på ön. På fråga från reportern om detta, svarar en militär: ”Man återmilitariserar Gotland, kan man väl säga på ren svenska”.
Hur barnslig får man vara? Detta beslut är ju i grunden storartat, och försvarsministern Peter Hultqvist liksom Gotland är att gratulera, men att blåsa upp denna fråga och säga att Gotland ”återmilitariserats” är att ta i nära kränkningsgränsen. Det rör sig ju om en länge önskad och begränsad förstärkning på lång sikt. I nuvarande läge hade det behövts att vårt land visar flexibilitet, och flyttar en styrka till lämplig plats på ön, för att visa att den är av betydelse för ön.
Styrkan kan vara en, eller delar av en bataljon, som helt enkelt gör repövning på ön, och som sedan kan avlösas av andra förband. Oj, oj, säger någon då. Hur skall detta lösas? Var skall de förläggas och hur skall de underhållas? Svaret blir departement och försvarsmakt har fått folkets uppdrag att lösa sådana frågor!
Detta skulle innebära att vi, innan det stora projektet med byggnader och fast etablering realiseras, inser Gotlands strategiska betydelse idag, och reagerar därefter. När sedan åren gått, och svenska folket kanske lärt sig att mera allvarsamt granska situationen, hoppas vi att även luftvärn och artilleri tillförs den s k stridsgruppen.
Så några ord om det s k värdlandsavtalet. Det innebär ju faktiskt att vi kommer så nära en Nato-anslutning som det över huvud taget är möjligt utan att ansluta oss. Om det är omoraliskt eller ej, får andra avgöra. Det är något av att gärna äta kakan, men inte var med om att baka den.
Var vi står vet Putin bättre än vi.



Ett år sedan försvarsbeslutet togs

Av Per Wahlberg

 

Det har nu gått drygt ett år sedan försvarsbeslutet togs. Förvisso var innebar beslutet ett trendbrott i så motto att en drygt 20-årig successiv nedmontering byttes mot en (om än mycket begränsad) påbörjad förstärkning av Försvarsmaktens förmåga att försvara Sverige. Vad har hänt och vad är på gång?

 

Det positiva är att Försvarsmakten utvecklat och fortsätter utveckla sin övningsverksamhet. Detta ger relativt snabbt förmågeförbättringar vid befintliga förband och möjlighet till en något högre beredskap vid dessa förband.

 

Det negativa, som framkommit medialt, är att de beslutade materielanskaffningarna och moderniseringarna inte ryms inom de än så länge beslutade ekonomiska ramarna. I många fall handlar det om fördyringar och effekter av valutaförändringar. Risken är att det åter blir en obalans mellan uppgifter och resurser. Att en sådan obalans måste åtgärdas genom ökning av försvarsanslaget är en självklarhet.

Det allvarligaste är dock att ambitionsnivån uttryckt i vad Försvarsmakten i framtiden skall kunna klara av är alldeles för låg. Detta har kanske inte uttryckts särskilt tydligt, men när man ser hur Försvarsmakten avses utvecklas och hur begränsade resurser som avdelas så framstår den ambitionsnivå, som Försvarsmakten synes vara på väg mot, inte tillräcklig alls. Detta förhållande döljs indirekt genom att frågan om resurser till Försvarsmakten ställs i relation till de åtgärder, som enligt försvarsbeslutet skall vidtas och inte till den bistra verkligheten, d.v.s. det säkerhetspolitiska omvärldsläget. M.a.o. gäller att även om allt, som försvarsbeslut 2015 innehåller, skulle kunna genomföras fullt ut, är det långt ifrån tillräckligt.

 

Förbundet för Sveriges Folkförsvar bedömer att Försvarsmakten, om den skall kunna lösa  huvuduppgifter såsom ….

 

  • Att kontinuerligt (från djupaste fredsförhållanden och upp till en konfliktnivå, som innebär fullständig kraftsamling på försvar mot väpnat angrepp) hävda Sveriges integritet – såväl den territoriella integriteten till lands, till sjöss (på och under ytan) och i luften, som hävdandet av Sveriges nationella och folkrättsligt legala intressen.

     

  • Att kunna försvara Sverige mot begränsade väpnade angrepp (Anm 1) och att i samverkan med och hjälp från nationer / allianser med samma motståndare som oss kunna försvara Sverige mot  omfattande väpnade angrepp.

 

  • Att kunna medverka i internationella insatser, som antingen är fredstida och av fredsfrämjande slag eller, som innebär stöd till andra nationer inom EU och / eller Norden i enlighet med solidaritetsklausulen.

     

    Anm 1 : Det är i det närmaste omöjligt att precisera var ”övre gränsen” för ”begränsade väpnade angrepp” går på konfliktskalan. Här är ansatsen att den går upp till den konfliktnivå, där t,ex. NATO anser det nödvändigt (bl.a av egenintresse) att kraftfullt bistå Sverige militärt oberoende av om Sverige är medlem eller ej i alliansen.

 

…. måste innehålla betydligt fler krigsförband än vad som ingår i 2015 års försvarsbeslut. Kvaliteten (prestanda och måluppfyllelse) måste vara på högsta nivå såväl personellt som materiellt. För att på ett ekonomiskt rimligt sätt åstadkomma detta bör krigsorganisationen bestå av

  • dels en redan i fred  rustad / stående insats- och krigsorganisation,

  • dels en mobiliseringsbar krigsorganisation.

     

    Alternativet med enbart en stående organisation med anställda skulle antingen bli för liten eller orimligt dyr.

     

    En rimlig bedömning är Försvarsmaktens anslag måste ökas successivt för att i omkring år 2021 vara på nivån 2% av BNP (c:a 100 miljarder kr / år i dagens prisläge) och att erforderlig försvarsförmåga då kan uppnås omkring år 2030. En ännu snabbare ökning är i och för sig önskvärd, men är svår att klara av, såväl finansiellt, som i fråga om att snabbt kunna utnyttja ökningen effektivt.

     

    Jan von Konow                                                                                                                       Av Hodder Stjernswärd

     

    Jan von Konow, Stockholm, är död. Han var den utan jämförelse mest lärde och insiktsfulle av Förbundets för Sveriges Folkförsvar medlemmar.

    Han var en av grundarna. Under vår vördade, förste ordförande Bengt Norling, samlades några ganska betydelsefulla försvarsvänner för att bilda en motpart till den då (1999) allt våldsammare nedrustningsivern. De främsta i detta led av grundare var, förutom Norling, Åke Sagren (f.d. arméchef), Jan von Konow, Lennart Fellstenius och Hodder Stjernswärd. Alltsedan dess har vi och inte minst Jan von Konow, kämpat en ganska ojämn kamp för sunt förnuft och uppryckning i försvarsfrågan. Vårt kanske viktigaste budskap har varit värnpliktens återinförande samt folkförankring av försvaret.

     

    Jan var en vältalig och historiskt sakkunnig förkämpe i denna kamp. Hans inlägg i vår tidning Vårdkasen var alltid både stilistiskt och sakligt välvalda, ja ibland lysande. Jan hade en bred vetenskaplig grund att stå på. Han var utan tvekan en av de mångkunnigaste historikerna i vårt land.                                                                                                                                         Han var också en gång styresman för Armémuseum, en post som ingen kunde vara mer lämpad för än Jan.

     

    Hans militärhistoriska kunnande tog sig också andra uttryck. Han sökte i både tal och skrift få svenska folket att vörda och rätt använda vår flagga. Hans penna var flitig. Många är hans historiska böcker. Kanske kan i mängden nämnas boken om Helge Jung boken om Sveriges adels historia.

    Jan var , vid sidan av verksamheten som historiker och publicist, en mycket modig man. Han var ej rädd att uttrycka sin åsikt, även om den gick på tvärs mot allmän politisk försiktighet.

    Johan Ludvig Runeberg (von Konow) säger om von Konows korpral ” ….. och stursk som fan. Bliv, som du var, min närmsta man och kund, en sådan har man till gagn i nödens stund”.

     

    Man hade verkligen inte bara gagn utan starkt behov av Jan von Konow i nödens stund och försvarspolitiskt står vi där nu. Vi kommer att behöva Jans cyniska kommentarer och vissa inlägg. Det blir svårt att vara utan dem.

     

    Sommarbrev                                                                                                                   Av Hodder Stjernswärd


    Vår tid, dvs sommaren 2016 tycks fyllas av dumhet. Man tänker osökt på Salig Dumbom*). Vad är det egentligen Storbritannien, eller kanske rättare, dess premiärminister David Cameron, har gjort? Man har låtit folket rösta sig ur EU. Och inte nog med detta. Han låter meddela att parlamentsval inom Storbritannien skall hållas i höst, och Europa skall alltså vänta på det formella utträdet, tills engelsmännen i sinom tid har gjort sitt val.
    Detta kan naturligtvis ej accepteras av övriga Europa. Inte ett ord har, mig veterligt, spillts på Europas försvar.
    EU är ju inte en försvarsorganisation men i sig är det ändå en sådan, dvs tanken är att man håller ihop och hjälper varandra när fara hotar.
    En annan lustigkurre, som Salig Dumbom skulle älskat, är f d borgmästaren i London Boris Johnson. Om honom skriver Rolf Gustafsson i Sv D ” hans (Johnsons) begåvning är mer destruktiv än konstruktiv”.
    Salig Dumbom tänker man också på när man hör dumhet på dumhet från republikanernas presidentkandidat i USA, Donald Trump. Han förolämpar Europa och Nato och badar i ”grodor”. Måtte han ej bli vald.
    Dumheten är en farsot som sprider sig. Den hotar världsfreden, förolämpningar kan i längden ej stå oemotsagda.
    Det enda positiva i denna sorglustiga affär är att i stället för hat mot EU tycks utvecklingen i stället gå mot ett försiktigt, men dock vidgat intresse för anslutning av dem som ännu ej är med.(Scotland och Nordirland)

    *) Kjellgren skrev en lång dikt på 1700-talet om Salig Dumbom.



    Kvalmigheten

    Av Hodder Stjernswärd

     

    Det är en aning kvalmigt att idag (augusti 2016) ta del av den s k försvarsdebatten. Dvs någon egentlig försvarsdebatt äger inte rum. Alla tycks nöjda efter 2015-års försvarsöverenskommelse, även om de flesta ansvariga politiker vet att redan vid dess inledning var behovet avsevärt mycket större än vad som beslutades. Sedan har diverse fördyranden inträffat och luckorna är stora. Kvalmigheten blir än svårare, när man lyssnar på den allmänt utbredda självgodheten som allt fler politiska talare lagt sig till med. ”Den svenska modellen”, hur många gånger har vi inte fått höra det! Som om vårt välstånd vore en följd av en modell som var oupptäckt av andra.
    Det är nog bra med att vi älskar vårt land, ja nödvändigt, men i den nuvarande vokabulären hörs det en aning ytligt och snarare som en påläst sanning. ”Svenska värderingar” likaså!
    Är våra värderingar speciellt svenska? Ja, svenskt politiskt språkbruk har verkligen genomgått en något underlig förändring.

     

    Den 6 juni är ju vår Nationaldag. Men det skadar ej att vi inser att alla de krigsdrabbade länderna på kontinenten ser det som en befrielsens dag. Den allierade enorma invasionen i Normandie lyckades och Europa blev befriat från nazism och så småningom även från stalinism. Europas välstånd bygger på detta. Vi var ej med om annat än att skörda frukterna.

     

    Lite mer ödmjukhet hade varit på plats och kanske lite mer kunskaper i historia. Sverige har i lugn och ro fått utveckla sin modell, men det är ingenting vi har ensamrätt på.

    Alltså, vi skall vara stolta, men inte förmätna! Frihet, tolerans och jämlikhet har vi inte för egna insatser utan mest på grund av tur.

     

    Det politiska språkbruket måste dämpas ned, svensk politik måste vara realistisk och innehålla (inte i skamvrån) försvarspolitik. Och det skall vara försvarspolitik med innehåll (inga floskler) och framförd i klartext.

    Beredskapen

    Av Hodder Stjernswärd

     

    ”Vår beredskap är god” sade en gång dåvarande statsministern Per Albin Hansson. Det var lögn, men en propaganda som hade viss slagkraft utomlands, hoppades man i varje fall. Det goda i saken var att uttalandet satte igång mängder av åtgärder, som ökade beredskapen.

     

    Idag har vi i vårt land något som heter Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Den har funnits i 7 år och har ett årligt anslag på drygt en miljard kronor. SvD har en tungt vägande artikel den 29 juli 2016 författad av Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och ordförande i organisationen Säkerhetsbranchen, samt Johan Färm, specialist på samhällets krishantering.

    De avslutar sin kritik med: ”MSB karaktäriseras av många som en ”pratmyndighet” vilken under sju år bara åstadkommit marginella förändringar av samhällets krisberedskap”.

     

    Våren 2013 gjorde studenter vid Mittenuniversitetet i Östersund en undersökning om krisberedskapen hos Sveriges kommuner. Därvid konstaterades bl a dålig samverkan med privata aktörer, bristande engagemang bland kommunpolitiker, svag uppföljning hos länsstyrelser samt ett klart underbetyg för MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap).

     

    Mycken annan kritik har riktats mot denna, ganska mastodontartade myndighet och dess ineffektivitet, men det sagda får vara nog och hänvisning göres till Erikssons och Färms artikel. Om denna oansvarighet tillsammans med uteblivna resultat hade uppdagats i ett annat land är det troligt att dess ledning omgående hade utbytts och resultat krävts. Men här tillåts alltså onyttigt arbete för dyra skattepengar pågå år efter år utan åtgärd. Det finns i detta sammanhang inget annat ord än skandal att ta till.

     

    För ett antal år sedan, innan det stora raset av vårt försvar iscensattes av förra regeringen, fanns en totalförsvarsorganisation med militärbefälhavare, civilbefälhavare och organiserat civilförsvar på både län och kommun. Denna organisation hade naturligtvis sina brister men den fungerade och prövades i ett flertal krigsspel.

     

    I ett försök att i någon mån återskapa ett slags civilförsvar bildades således Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Någon kontroll av dess verksamhet och resultat har tydligen ej skett, i varje fall ej i synlig omfattning. Den har tillåtits växa och verka utan resultat. ”Snällismen” och okunnigheten har, som så ofta dominerat.

     

     

    Myndighets- och utredningsraseriet

    Av Hodder Stjernswärd


    Jag kan i denna krönika ej låta bli att börja med ett citat. Det är ur SvD 29/7 2016, andra sidan, signerat Daniel Schatz.


    ”Nämnden för hemslöjdsfrågor. Nämnden för styrelserepresentationsfrågor. Statens medieråd. Bokföringsnämnden. Enligt en rapport från statskontoret (14/6) finns 347 myndigheter i Sverige.
    Nämnden för hemslöjdsfrågor har en årsbudget på 11,5 miljoner kronor (2016) för att ”stärka förnyelsen och utvecklingen av hemslöjden”. En viktig del av arbetet har varit utbildandet av hemslöjdskonsulenter, däribland rikskonsulenten i knyppling som jobbat i Föreningen Svenska Spetsar i Vadstena.
    Myndigheten med kontor på Södermalm, bjuder för övrigt in till det skattefinansierade seminariet ”Vävstolar, flyers och stridsvagnar” den 26 augusti.

     

    Ordet stridsvagnar förbryllar.
    Min avsikt är inte att göra mig löjlig över hemslöjd eller någon annan verksamhet, utan bara påvisa hur mycket pengar och arbetskraft som används för diverse, tämligen aparta, sysselsättningar. Det är våra skattepengar det ofta rör sig om. En upprensning i myndighetsdjungeln är utan tvekan av behovet påkallat. Därmed menar jag också utredningsdjungeln. Ty vi omges dagligen av tämligen svaga politiker, vars främsta vapen är utredningsvapnet. Hur många gånger får vi inte höra: ”ja, det pågår just nu en utredning i denna fråga. Den skall vara klar till hösten”.
    Att svara direkt på en fråga är sällan förekommande. Mycket pengar skulle kunna sparas om kloka män eller kvinnor i rikets styrelser hade kurage nog att besluta i frågor som ofta är av tämligen marginellt intresse, i stället för att tillsätta en utredning med ett antal utredare, inklusive väl tilltagna arvoden.


    Om man, som vi i förbundet, ser snålheten när det gäller eventuell ökning av försvarsanslaget till en rimligare nivå, häpnar man när man noggrannare studerar vart pengarna till mer eller mindre obskyra ändamål tar vägen.

    När får vi se en utredning, som med kraft pekar ut alla onödiga och kostnadskrävande utredningar som snarast borde utgå, och som ger upphov till förändringar till det bättre och kurage att följa upp dem.

     

     

    Behovet av återinförande av värnplikten -                                                                         

  • ännu en gång en aktuell fråga                                                                                                                       Av Hodder Stjernswärd

                                                                                                                                                                                                                                                       

    Svenska Dagbladets säkerhetspolitiske kommentator Jonas Gummesson har skrivit en serie om armé-, marin- och flygvapencheferna i tidningen, med intervjuer och fakta. Sedan gör han en sammanfattning av läget den 12 augusti. I denna sammanfattning görs ett uttalande som måste få mången försvarsvän att häpna.

     

    Jag citerar : ”Grunden är kompetent och välmotiverad personal. Svunnen är den tid när omotiverade värnpliktiga sträckte sängar på logementen och sjåsades runt kaserngården utan mening och mål”. Är detta svenska folkets (och läsarens) uppfattning är det skam. Värnplikten röstades bort med minsta möjliga marginal. Den var en uppfostrande del av unga mäns utbildning. Det gällde inte bara vapentjänst; även motor-, sjukvårds- och brandtjänst ingick i utbildningen, för att nu nämna några exempel. Att på detta sätt beskriva värnplikten visar bara på okunnighet och dålig påläsning. Samtidigt förklaras vilka luckor som finns och vilket misslyckande som i själva verket nuvarande rekryteringsform är. Ett citat visar detta ”sammantaget finns det stora luckor i bemanningen som måste fyllas med plikttjänstgöring vid sidan av fast anställd personal och kontraktsanställda”.

    Om inte förr så pekar denna motsägelse på behovet av återinförande av värnplikt. Alltså ett återinförande av värnplikt i modern form, som utnyttjar folkets värnkraft och bl.a möjliggör uppsättande av en armé, som kan ge respekt.

     

    Gummessons artiklar om våra försvarschefer må vara informativa och välvilliga men är fulla av sådana fel som påpekats.  Sedan förvånas man över den tämligen falska optimism som lyser fram i det skrivna. Här finns ju tillfälle att med kraft och kurage peka på vilka verkliga brister som föreligger utan att därför inte också se det goda i försvarsöverenskommelsen från 2015.

     

     

    Varför handlar det bara om pendelns ändlägen ?                                                                                          Av Per Wahlberg

     

    När tingens ordning behöver ändras så tar man i Sverige ofta till för mycket – måhända för att ge ett intryck av mod och handlingskraft. Man kan peka på liknelsen med en pendel, som slår över till det motsatta ändläget. Att förändringsriktningen är den korrekta må vara hänt, men att slå över till den tidigare situationens raka motsats leder ofta fel.  Avskaffandet av grundutbildningen av värnpliktiga – d.v.s. i praktiken avskaffandet av värnplikten – är liksom mycket av debatten rörande personalförsörjning, rekrytering och värnplikt ett exempel, där den ena ytterligheten ställts mot den andra. Att den rätta lösningen oftast kan ligga mellan ytterligheterna bortses många gånger från.                                                                                 Debattnivån blir heller inte bättre av raljanta beskrivningar. Värnplikten i Sverige såsom den var under 1980-talet och fram till senare delen av 1990-talet (då nedmonteringen av försvaret kommit igång) såg helt annorlunda ut än tidigare (1960- och 1970-talen). Den i och för sig roliga serien om 91:an Karlsson har mycket lite gemensamt med 1980-talets värnplikt. Då var systemet med handräckningsvärnpliktiga (malajer) borta. Då handlade det om välmotiverade värnpliktiga, som ville lära sig så mycket som möjligt. Tuffa övningar och beredskapsinsater präglade verksamheten mycket mer än sängsträckning och kaserngårdsexercis.

    Först sent har det, som för många i vårt förbund säkert tycker är det logiska och naturliga, börjat diskuteras. Någon slags kombination av, å ena sidan en modern värnplikt med c:a 10.000 som grundutbildas årligen och å andra sidan c:a 15.000 – 20.000 kontraktsanställda gruppbefäl, soldater och sjömän, är rimligtvis det som behövs. Det gäller ju att till rimliga kostnader skapa två huvudförmågor :

  • Dels (1) skall Försvarsmakten nu och här (redan i fred) hävda Sveriges nationella och territoriella integritet samt kunna lösa internationella fredsfrämjande uppgifter.

  • Dels (2) skall Försvarsmakten efter mobilisering kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp.

     

    För den första uppgiften är ett system med kontraktsanställda en bra lösning – givet att man kan klara rekryteringen.  För den andra uppgiften krävs ett så stort antal krigsförband att det krävs värnpliktiga för att fullt ut kunna klara bemanningen till rimliga kostnader. Att sedan rekryteringen av kontraktsanställda främjas av att de liksom dem, som skall krigsplaceras som värnpliktiga, börjar med en gemensam grundutbildning, är ytterligare ett motiv för att välja en kombinationslösning med kontraktsanställda och värnpliktiga. I förra numret av vår tidning (Vårdkasen nr 3 / 2016) beskrivs närmare förbundets förslag till en ny reformerad värnplikt.

     

    Politiska utspel

    Av Hodder Stjernswärd

     

    Med sommarens slut och övergången till höst är det många i Väst, inklusive USA, som väntar  sig ett utspel från Vladimir Putins sida. Han har fått hjälp i sina splittringsförsök (om nu sådana finns), genom Brexit och en gryende misstro från, vissa europeiska länders sida mot EU. Vad Putin vill är bl a att få slut på (eller minskade) sanktioner mot landet, vilka genomfördes efter annekteringen av Krim och väpnad aggression mot Ukraina.

    Han strävar också mot att bli den som historiskt sett, gör slut på Syrienkriget.

    I detta sammanhang måste jag nämna något om de kristna i Syrien. De ser Asssadregimen som sin enda räddning. Det förtigs, därför att Västvärlden inte längre intresserar sig för kristna frågor.
    Kristendomen är på avskrivning i välståndets tidevarv. Så ser troligtvis inte Putin på denna fråga. Han är väl medveten om de förföljda kristnas situation.

     

    En annan fråga, som tycks ligga honom varmt om hjärtat, är ett möte, eller i varje fall förhandlingar med övriga stormakter, främst då USA, där storpolitiska problem skall lösas, som t ex Syrienfrågan.

    Vid ett sådant möte vill han ta upp, som redan sagts, sanktionerna mot Ryssland. Det finns säkert redan fler länder som vill lätta på dem.

    Annekteringen av Krim och aggressionerna mot Ukraina börjar bli så avlägsna att han vågar ta upp dem och ”få godkänt”.

    Säkerligen känner Putin väl till vad generalen Kusnetsov säger i Leo Tolstojs Krig och fred: ”Det finns ingenting starkare än dessa två ting: tålamod och tid. De klarar det mesta”.
    Om inte Putins krav och önskemål uppfylls nu kan han vänta. Han har tid att återkomma, då det är politiskt mer lämpligt

     

    Sverige då. USAs vicepresident Biden uttryckte, vid sitt besök i vårt land, oro för den gasledning som byggs i Östersjön och som kan göra oss beroende av den. Skall sanningen fram har Sverige varken mod eller kraft och kanske inte ens vilja att hindra dess utläggning.

    Låt mig sluta med en annan fara, som tycks ha avvärjts. Trump som president. Alltför många har nu  upptäckt vilken farlig pajas han är.

     

     

    Värnplikten tillbaka !? 

    Av Per Wahlberg

     

    Så verkar äntligen värnplikten vara på väg tillbaka. Den 31 augusti nämndes det på radio och den 1 september kom en tvåsidorsartikel i Svenska Dagbladet. Regeringens utredare i personalförsörjningsfrågan - Annika Nordgren Christensen – har lämnat sin rapport och den föreslår införande av en modifierad värnplikt, d.v.s. grundutbildning av värnpliktiga. Försvarsmakten föreslås ha såväl kontraktsanställda som värnpliktiga.

    Enligt vad som i skrivande stund erfars liknar förslaget mycket det förslag, som vårt förbund presenterade 2012. Detta är glädjande.

    Det som eventuellt skiljer förbundets förslag från den framlagda utredningens är volymen, d.v.s. det antal som årligen skall grundutbildas. Utredningen föreslår att 10.000 årligen skall genomgå mönstring och att 3.000 av dessa årligen skall grundutbildas. Förbundet föreslår att c:a 10.000 årligen skall grundutbildas för att antingen anställas som GSS-are, eller krigsplaceras som värnpliktiga. Om utredningens 3.000 per år utgör ett ”tillägg” till dem som grundutbildas, med syfte att anställas, så skiljer det sig inte så mycket mellan de båda förslagen.

    Huvudsyftet med utredningen uppfattas ha varit att främst stabilisera personalförsörjningen. Behovet av detta har varit uppenbart i flera år. Ett annat syfte, som förbundet redovisat i sitt förslag, är att skapa möjlighet till en större volym – läs flera krigsförband i krigs-organisationen.

    När våra beslutsfattare nu insett att försvaret av Sverige är den viktigaste uppgiften och att den också måste vara den främst dimensionerande, borde slutsatsen bli en volymökning. En sådan kan kostnadseffektivast åstadkommas genom att det förutom de stående / rustade krigsförbanden skapas mobiliseringsbara krigsförband. Härvid erhålls en ”elasticitet”, som möjliggör för Försvarsmakten att snabbt anpassa personalstyrka till det aktuella behovet.

     

    Förhoppningsvis genomförs rapportens förslag. Vårt förbund kommer att noga och med stort intresse att följa utvecklingen.

                                                                                                                                                               

     

    Korruption?

    Av Hodder Stjernswärd

     

    Denna tidning är politiskt oberoende. Vi sysslar med försvaret i första hand, ej med politik. Dock är politiken alltid nära, när försvarsfrågor behandlas.

    Låt mig därför, utan partipolitiks nämnande, för en gångs skull säga några saker om nuvarande samhällssyn sedd från en ganska erfaren persons synvinkel.

     

    Man skall ju försöka se upp till statsråden, de bör helst vara erfarna och världsvana personer. Ofta blir de uppvisade i TV, för att man den vägen skall höra sanningen. Förlåt, att jag ofta blir besviken. Man frågar sig då: är ungdomsförbunden den främsta rekryteringskällan? Fram för ungdomen, men behövs inte lite erfarenhet också, då och då?

     

    Gudskelov har vi en försvarsminister som utandas både erfarenhet och klokskap, men hur många sådana finns? Och hur många tycker som han när det gäller försvarspolitik?
    Näringslivet har slukat många politiker med både erfarenhet och klokskap. De har tydligen med lätthet frångått tidigare politiska övertygelse.

    Man fruktar att Mammon varit orsaken.

    I detta land är vi kvicka med att tala om länder och regeringar som korrupta. Vem kaste första stenen? Är vårt land och dess företrädare fria från korruption? Makt korrumperar sägs det.

    Man kan nog tala om ett skråsystem. Många är de som tillhör detta. De är privilegierade.

    Använder de sina privilegier på rätt sätt? Är det inte stor risk för att detta stora skrå ger ökad näring till politikerföraktet?

     

     

     

     

    Förbundets styrelse

    Ordförande : Lars-Olof Nilsson Överste, Ordf Försvarsutbildarna i Stockholms län larsolof.k.nilsson@gmail.com

    Vice ordförande : Per Wahlberg Kommendörkapten, f.d. Ordf Officersförbundet pellewahlberg@spray.se

    Övriga : Birgit Nerlander F.d. Styrelseledamot och verksam inom Stockholms bilkår

    Stig Larsson F.d. Generaldirektör (SJ), Reservofficer

    Margaretha Björklund F.d. verksam inom Riksförbundet Sveriges Lottakårer

    Henrik von Vegesack Överste, tidigare chef för Högkvarterets frivilligavdelning

     

    Adjungerad skattmästare : Lars Lundehed

     

    FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

    Pg-nummer: 49 88 23 – 4

    Hemsida : www.forbundetsverigesfolkforsvar.se

     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 


Uppdaterat 2016-10-18
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum