HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017
 

Kase                                                                                                                   VÅRDKASEN             nr 1 / 2016             MEDLEMSTIDNING FÖR 
                                                                                   
 
FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Förbundet, som bildades 1999,  är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring - främst grundad på värnplikten - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål. Förbundet är anslutet som medlemsförbund till Försvarsutbildarna.

 

Årsmöte 2016 – ”Förvarning”

Förbundet kallar medlemmarna till årsmöte torsdag 2016-04-14  i Militärsällskapets lokaler, Valhallavägen 104 (portkod : 1852) med start kl 1700.

Årsmötesprogrammet omfattar

Samling (open bar) 1630 – 1700.

Årsmötesförhandlingar enl stadgeenlig dagordning 1700 – c:a 1745.

Föredrag och debatt om försvarsfrågan c:a 1745 – c:a 1900.

Enkel måltid (”matig smörgås”) kl c.a1915.

Betalning för mat och drycker erläggs av envar i baren. Kortbetalning rekommenderas.

Slutlig kallelse till årsmötet kommer med nr 2 av Vårdkasen i början av mars månad.

 

”Supertankern” tycks äntligen ha börjat gira ?                                                                                   Av Per Wahlberg

År 2015 hände mycket inom försvarspolitiken. Debatten kom igång och mycket började handla om att Sverige borde stärka sitt försvar och att just försvaret av Sverige skulle prioriteras. Efter en lång process – bl.a. i försvarsberedningen – kom så en inriktningsproposition, som togs av riksdagen. Detta innebär att en process syftande till förstärkning av vår försvarsförmåga är beslutad. Inte helt oväntat, för de som följt försvarsdebatten, är de ekonomiska resurserna, som tillförts otillräckliga och  - måhända allvarligare – alldeles för sent tillförda. Vårt förbund bildades 1999 m.a.a. de omfattande neddragningar, som då påbörjats i Försvarsmakten. Några år senare kunde vi iaktta att Ryssland börjat en omfattande upprustning och att Ryssland därefter  i ökande grad uppvisade en vilja och förmåga att utnyttja sin växande militära förmåga (Georgien, Ukraina m.m.). Det är lätt, men det hjälper tyvärr inte, att nu säga : ”Vad var det vi sa ?”

Dock handlar det ändå om minst 10 förlorade år, då vi kunde ha genomfört, i förbundets ögon, nödvändiga förstärkningar samt undvikit att oöverlagt helt skrota värnplikten (den fredstida värnpliktsutbildningen). Ett beslut med 2015 års försvarsbesluts huvudbudskap och ökande innehåll, borde ha tagits för c:a 10 år sedan. Då var grunden för den s.k. ”time-outen” borta.

”Man skall inte gråta över spilld mjölk”. Det gäller nu, dels att kraftfullt göra det som beslöts förra året, dels att ytterligare tillföra mer pengar så att vi snabbt kan fullfölja uppbyggnaden av insatsorganisationen, få till stånd en mobiliserande krigsorganisation därtill, skapa en fungerande personalförsörjning med såväl värnpliktiga (GSS / P) som anställda (officerare, specialistofficerare, reservofficerare och GSS / K) och anskaffa modern försvarsmateriel av hög klass.

Försvarsbeslutet omfattar perioden 2016 – 2020 och förvisso är det en stor och angelägen utmaning att förverkliga detta. Det hade dock varit bra om det också hade funnits en preliminär politisk inriktning med fortsatt förstärkning av försvarsförmågan för tiden efter 2020 med bl.a. succesivt substansiellt ökande anslag (med verklig ökande köpkraft).

Upprustning av ett litet lands försvarsförmåga tar lång tid – längre tid än vad det tar för en centralstyrd stormakt. Att agera enbart på det som nyss inträffat innebär att man kommer i efterhand. Det gäller att agera förutseende. I försvarssammanhang talar man om det sannolikaste resp det farligaste alternativet. Att mer beakta det farligaste alternativet och så långt rimligt gardera sig för detta måste mer prägla vår försvarspolitik. Detta är kanske för många ett för beskt budskap, men är ändå avsevärt klokare än att, som Sverige tidigare tycks ha gjort, främst beakta det mest önskvärda alternativet. ”Supertankern har börjat gira”, men det tar tid att komma till kontrakurs.

 

Var finns frälsaren?

Av Hodder Stjernswärd

 

Efter de fruktansvärda terrordåden i Paris hösten 2015 frågar sig världen, i varje fall den s.k. kristna världen, var finns frälsaren, var finns den statsman, man eller kvinna som likt Churchill 1940, kan frälsa oss från ondo. Ty det onda sprider sig. Isis har blivit likt metastaser, filialer överallt på klotet. Och tydligen en rekryterings- och propagandaapparat som fungerar, skickligt ledd. Man frågar sig då med oro, hur kan dessa ungdomar liera sig med en så grym och hänsynslös rörelse?

 

Jo, svarar någon, att konvertera till Islam är ej svårt, eftersom man konverterar från ingenting, och att hugga huvudet av journalister är heller inte svårt. De sprider ju bara lögner och är ett gissel.

Kanske tror någon då att ett gemensamt ingripande från upprörda grannländer är förväntad medicin. Men så fungerarar det ej i denna del av världen. Turkar är mer intresserade att bekämpa kurder än Isis, Saudiarabien och Iran håller ögonen på varandra, hatar varandra, och Isis kommer i andra hand, osv. Religionen, sunni kontra shia, betyder mer än uppstickarna i Syrien och Irak.

 

Men stormakterna USA och Ryssland ser annorlunda på världsproblemet Isis. Ryssland stöttar Assad som av västerlandet utmålas som en tyrann. Men Ryssland bekämpar också Isis, särskilt sedan man funnit att vapen från dem använts mot ett ryskt passagerarplan vilket skjutits ner. Ryssland är mån om att flottbasen vid Syriens kust försvaras, den enda plats vid Medelhavet där ryska krigsfartyg är välkomna.

 

Blickarna, kanske förväntningarna riktas då mot USA. Kommer frälsningen därifrån?

Faktum är att USA redan i begränsad mån är engagerat i kampen mot Isis. Dels bombningarna, som världen känner till. Dels, vad man opererar tämligen dolt med, raider från diverse specialförband.

President Obama är klämd, hans motståndare i det egna landet vill se hårdare tag. Men på sådana påtryckningar har han hittills svarat ungefär så här: ” Visst kan vi med omkr. 50 000 man erövra större delen av Syrien, men vad händer sedan? Ockupation och en osäker framtid”.

Han är bränd efter misslyckanden i Afghanistan och Irak. Han gick till val med löfte om att amerikansk trupp inte längre skall engageras som ett slags världspolis.

 

Så frälsningen får vänta så länge. Den ende statsmannen som Europa kan uppvisa är den tyska rikskanslern Angela Merkel. Men Tyskland har hitintills, av naturliga skäl, legat lågt i vidlyftiga utrikespolitiska frågor, och så torde det bli även i fortsättningen. EU är dock en maktfaktor som man ej bör bortse ifrån.  När detta skrivits (omkr. 1 dec 2015) är det osäkert varifrån den avgörande frälsningen skall komma. Kanske känner sig Obama tvungen att ingripa hårdare. Kanske Putin tar ett fastare grepp? Det är en intressant men under alla förhållanden ohygglig utveckling som väntar. Kanske svaret har givits redan när denna utgåva av Vårdkasen  publicerats?

 

 

Nedrustning och Nobel

Av Hodder Stjernswärd

 

Mitt under nobelfestligheterna i december 2015 sände Sveriges Radio och TV ett program om landets nedrustning. Det var en lika sorglig som uppriktig redogörelse för hur under de senaste 20 åren vårt försvar bit för bit styckats till dess nuvarande katastrofala svaghet. Den senaste försvarsbudgeten ger en smula upprättelse, men tyvärr långt ifrån enligt behovet.

Det kanske mest sorgliga i hela programmet var att enligt Agrell (Fredens illusioner) initiativet till raseringen kom inifrån. Alltså en medveten s k Time out.

 

Sverige har haft en enorm tur, som undgått krig och fått leva fritt i så många år. Under ovan nämnda Nobelfestligheter hölls tal av de prisbelönta. Bl. a höll litteraturpristagaren Svetlana Aleksijevitj ett uppmärksammat tal. Det skakade om, ty det var allvarligt. Hon pekade på det lidande hennes vitryska och ukrainska folk fått gå igenom, och hela Ryssland. Först kriget, som berövat Ryssland stora delar av den manliga befolkningen, så Stalin-eran med dess grymhet. Sedan såg hon ljus, men nu förmörkas det igen. Hennes tal kan uppfattas som en varning. I varje fall bör läsaren av hennes böcker, främst Kriget har inget kvinnligt ansikte, bli av med all krigsromantik.

Det är nämligen så att den störtsjö, som fortfarande öses över oss, av mer eller mindre glorifierande krigsskildringar från 2:a världskriget kan verka uppmuntrande för svaga själar, och sådana finns det gott om. En läsning av Svetlanas böcker har lidandet som huvudtes, och är nyttig, särskilt för yrkesmän.

 

 

Någon gång måste förbundet ryta till                                                                               Av Hodder Stjernswärd

 

När 2015 övergår till 2016 kan Förbundet för folkförsvar inte låta bli att ryta till, så opolitiskt det än må vara. För det första, Försvarsuppgörelsen från fjolåret kom att bli ”en tumme”, om uttrycket tillåts. Uppgörelsen svarade, trots lovord från många håll, ingalunda mot behoven.

Snart nog, om intet positivt göres, kommer försvarsanslaget att hamna under 1 % av BNP. Flyktingströmmen tog upp all uppmärksamhet. Det bör ej vara motsättning mellan ett gott försvar och en humanitär flyktingpolitik. Men om vi ej passar oss kommer så att bli. En översyn av försvarsuppgörelsen måste tämligen omgående göras.

 

Utrikespolitik, om man nu använder detta prestigefyllda uttryck, ser ut att bestämma en del av försvarspolitiken. När Frankrike, efter de fasansfulla terrordåden i Paris, bad om hjälp från bl a Sverige, blev resultatet, efter mycket funderande och fantiserande, tpflyg. Naturligare, och mera solidariskt, hade varit t ex spaning med stridsflyg, vilket hade gett Frankrike något det verkligen behövde.

 

Ännu mer förvånande, och stridande mot god försvars- och utrikespolitik är vår utrikesministers agerande. Man frågar sig då, sker inget samarbete, mellan försvars- och utrikesministrarna? Känner dom varandra?

 

Den nuvarande svenska regeringen erkände omgående den icke existerande staten Palestina som stat och utlovade 1,5 miljoner kr i extra bistånd. Detta väckte internationellt uppseende av icke önskvärt slag. Det gagnar icke vår säkerhetspolitik. Samma minister jämförde terroristerna i Paris med Israel. Vi är inga beundrare av Israel, men det är en demokratisk stat som försvarar sig (om än med diskutabla metoder) och Sverige har väl ingen anledning att vare sig politiskt eller moraliskt, ta parti mot dem. Vi har tillräckligt mycket hat att bekämpa i vårt eget land utan att på detta sätt provocerande underbygga hatet, från högsta ministeriella ort. Om inte annat så blir vår säkerhetspolitik, i sista hand (om man nu vill vara snäll), lidande av detta.

 

Krav inför framtiden

Av Hodder Stjernswärd

 

Tyvärr måste nog det nya året börja med en viss pessimism från förbundsledningens sida.

Visserligen gick finansministern ut med den glada förhoppningen (nov 2015) att den stora flyktingströmmen ekonomiskt inte var något problem, nej problemet var av praktisk natur.

En månad senare meddelade statsministern att vi varit för ”naiva”. Dvs detta var ett medgivande att den stora flyktingströmmen verkligen var ett problem. Och man måste vara mycket naiv om man inte inser att problemet inte blott är praktiskt utan även ekonomiskt. Ekonomiskt drabbar det hela samhället, även försvarsmakten. Här tas naturligtvis ej ställning till invandringspolitiken, utan vårt intresse är enbart riktat mot eller rättare för vårt försvar. I Europa har inte bara Sverige utan även flera av de större, tongivande staterna minskat kraftigt på sina stridande styrkor. Dock torde vårt land ligga i täten när det gäller nedrustningsivern. Detta som följd av tidigare regerings försvarspolitik.

De gamla syndarna söker nu gottgöra sig bl. a med att propagera för anslutning till Nato. Detta eviga tal om Nato. Som om anslutning vore en räddning. Men Nato är ingen räddningsplanka. Den enda, vettiga räddningen är satsning på vårt eget försvar. När talet om försvar av Gotland var i full gång utan åtgärd sände USA tämligen omgående trupp till Baltikum. Det var inte fråga om större styrkor, men en förevisning hur snabbt Nato (i detta fall USA) kan reagera. Det var också en solidaritetsförklaring till Natomedlemmar.

Utan USA vore Nato en tämligen svag organisation. Det är tur för oss i Västerlandet att USA fortfarande är starkt både militärt och civilt.

Nyligen hade en representant för tidningen Time Magazine (Jay Newton-Small) en intervju med Nancy Pelosi, demokraternas talman i Representantskapshuset. I yran inför nästa presidentval har det ju blivit modernt att tala nedsättande om Obama. Pelosi talar om vad presidenten åstadkommit.

Arbetslösheten var vid Obamas tillträde omkring 10 %. Den har minskat till hälften. Statsskulden har reducerats med 70 %. Bilindustrin höll på att braka ihop, men nu är den på frammarsch. 70 månader i sträck har den privata jobbsektorn ökat. Allt som allt en fabulös återhämtning.

Jag har inte kollat siffrorna, men de talar sitt tydliga språk. Sittande president har haft framgång, i varje fall inrikes. Utrikes är USA egentligen den enda reella maktfaktorn kontra Putins upprustning. Obama kan inte bli omvald (han har suttit 2 perioder, vilket är max). Förhoppningsvis blir ej heller någon av halvfigurerna på den republikanska sidan vald.

Natopolitiken blir därmed orubbad. Det är inget som motsäger humanitär invandringspolitik med ett bra försvar i vårt land. Men försvarspolitisk handlingsförlamning bådar ej gott för framtiden. Den inrikespolitiska oron skymmer sikten för militära förstärkningar, och sådana krävs. Bl. a måste värnplikt, i begränsad form, återinföras och luckorna på den vapentekniska arenan fyllas. Gotland måste försvaras, synligt. Försvarsberedningen måste ta nya tag och tydliggöra vad som verkligen behövs. Kanske får vi i framtiden se något av det civilkurage som så länge saknats.

 

 Sälen 2016 – Några spontana intryck

Av Per Wahlberg

 I skrivande stund pågår Riksförbundets - Folk och Försvar – konferens i Sälen. Eftersom mycket från konferensen direktsänds i TV2 (SVT Forum) och programmet i sin helhet (inkl. konferensens agenda) läggs ut på SVT Play, går det utmärkt att följa det hela.

 

Huvudintrycket är att det råder en klart positivare inställning till förstärkning av Sveriges operativa förmåga att försvara sig mot såväl väpnade angrepp, som andra allvarliga hot än vad det gjort tidigare (t.o.m. 2014). Detta beror främst - för att inte säga helt – på det allvarligt försämrade omvärldsläget. Rysslands upprustning och agerande, terrorismen, inbördeskrigen i främst Mellanöstern, flyktingströmmen med EU:s oförmåga att hantera denna samordnat inger stor oro. Några intryck från konferensen :

 

Försvarsmakten har hög personell och materiell kvalitet på de få krigsförband, som trots allt finns. Det starkt begränsade antalet förband räcker dock inte till för att upprätthålla operativ förmåga mot några mer omfattande väpnade angrepp. Det finns vidare några allvarliga materielbrister och personalförsörjningen måste säkras genom ”tillskott” med värnpliktiga (från tiden då värnplikten var aktiv) som nu repetitionsutbildas och krigsplaceras. Försvarsmakten synes nu helhjärtat arbeta för att inom given ekonomi m.m. göra en omfattande insats att förbättra situationen och genomföra 2015 års försvarsbeslut.

 

Totalförsvarskonceptet är på väg tillbaka – sannolikt i en modern form. Detta är en nödvändighet för att helheten (militärt försvar, befolkningsskydd, samhällsinfra-strukturens och samhällsfunktionernas funktionssäkerhet och samhällets robusthet m.m.) skall fungera. Ledning och samordning av allt detta är vitalt.

 

Värnplikten i en modern form verkar nu på allvar vara på väg tillbaka. Någon form av mix med såväl anställda (officerare, specialistofficerare och GSS) som värnpliktiga i likhet med vad Norge och Danmark tillämpar är troligtvis att vänta. Vårt förbund har ju pläderat träget för en sådan utveckling och 2012 lämnat ett förslag i frågan. Observeras bör att utrikesministern, som sin personliga uppfattning, uttryckte önskemål om införande av värnplikt och dessutom civilplikt. Det liknar ett förslag som vårt förbund – med engagemang för ett starkt militärt försvar, ett robust samhälle och folklig förankring – framfört för flera år sedan.

 

Folkförankringens betydelse nämndes och yttrandet – ”Det är hemvärnssoldaten och den frivillige försvarsorganisationsmedlemmen, som till stor del utgör Försvarsmaktens ansikte mot samhället” – framfördes några gånger.

 

NATO-frågan kom naturligtvis upp och de olika partiernas uppfattningar är allmänt kända. Det sas inte rakt ut, men en reflexion är : ”Vad är bäst för Sverige – ett ”medlemskontrakt” med NATO eller förhållandet att åtminstone USA ser Skandinavien och Östersjöområdet som en helhet, där Sverige är geopolitiskt väsentligt och måste ges militärt stöd i ett krig - i synnerhet om Sverige har förmåga att hålla ut och att effektivt kunna ta emot hjälp”. De båda alternativen står egentligen inte mot varandra. De är i högsta grad förenliga. Det vi under alla omständigheter främst måste göra är att, med start i 2015 års försvarsbeslut, skaffa oss en avsevärt starkare försvarsförmåga.

 

Gotlands betydelse kom också upp. En permanent fredstida närvaro och en stridsgrupp med bl.a stridsvagnar ingår i försvarsbeslutet. Det är ett litet men ändå positivt steg på vägen, som inte får bli slutmålet. Att det därtill behövs resurser på, under och ovanför Östersjön framhölls klokt nog också. Gotland måste ju såväl försvaras, som kunna utnyttjas av våra sjö- och flygstridskafter.

Vi förväntar oss nu att rikskonferensens försvarspositiva anda sprids bland politiker och allmänheten, att ÖB med sitt starka engagemang med den höga kompetensen hos Försvarsmaktspersonalen lyckas med sin uppgift (att genomföra försvarsbeslutet) och att såväl ambitionen / uppgifterna som resurserna utökas för tiden efter 2020. C:a 2% av BNP, d.v.s. c:a 95 miljarder kr/år (nuvarande prisläge) är vad som måste gälla senast fr.o.m. mitten av 2020-talet.

 

”Även utrikesministern tar sitt strå till stacken”

Av Hodder Stjernswärd

 Det måste råda ett missförstånd beträffande utrikesminister Wallström.  Hennes palestinapolitik vill jag varken kommentera eller bejaka. Men hennes utspel i Sälen-konferensen angående en samhällsplikt måste jag ta upp. Det kritiserades i bl.a i SvD och sades vara något som inte tillhörde hennes bord. Vad detta land behöver, med en svag personalförsörjning till försvaret är just en allmän värnplikt av modernt slag. 2009 eller kanske var det 2010 valde riksdagen bort värnplikten med tre rösters övervikt. Sedan dess har vi haft ett yrkesförsvar med svajande rekrytering, Jag tycker Wallströms idé är värd mer än att fryna på näsan. Med samhällsplikt menar hon ett slags värnplikt, även med vapenövningar på programmet, där ingripande mot skogsbränder och andra naturkatastrofer också inlärs. Den skall enligt Wallström vara frivillig och öppen för män och kvinnor. Försvarsminister Peter Hultqvist är klok nog att ej känna sig trampad på tårna.

Wallströms förslag bör utredas. Ur militär synvinkel måste värnplikten, om och av modern tappning, innehålla nog kunskap och övning för att ge soldaterna en god chans i en nutida stridsmiljö.

 

 

Förbundets styrelse

Ordförande : Lars-Olof Nilsson Överste, Ordf. Försvarsutbildarna i Stockholms län

Vice ordförande : Per Wahlberg Kommendörkapten, f.d. Ordf. Officersförbundet

Sekreterare : Birgit Nerlander F.d. Styrelseledamot och verksam inom Stockholms bilkår

Övriga : Stig Larsson F.d. Generaldirektör (SJ), Reservofficer

Margaretha Björklund F.d. verksam inom Riksförbundet Sveriges Lottakårer

Jan von Konow f.d. Museichef (Armémuseum), Reservofficer

Henrik von Vegesack Överste, tidigare chef för Högkvarterets frivilligavdelning

FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Adress : c/o Nerlander Gautiodsvägen 2 182 62 DJURSHOLM birgit.nerlander@telia.com

Telefon: 08-755 04 57 Mobil : 0707-475 740

Pg-nummer: 49 88 23 – 4

Hemsida : www.forbundetsverigesfolkforsvar.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppdaterat 2016-01-31
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum