HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017

  

 

 

 

VÅRDKASEN                  nr 4 / 2014

MEDLEMSTIDNING FÖR

FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Förbundet är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring - främst grundad på värnplikten - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål.

 

Inför riksdagsvalet

Förbundsstyrelsen

Vi står nu inför valet till riksdagen och inom kort vet vi hur regeringen kommer att vara sammansatt. Så här i ”elfte timmen” är det dags att erinra om två förhållanden, som kan bli avgörande för det svenska försvaret såväl på kort som lång sikt.

Det första är något positivt. Fem riksdagspartier – c, fp, kd, m och s – synes efter försvarsberedningens rapport i maj vara överens om behovet att påtagligt stärka vårt försvar.

Det andra är en osäkerhet, som kopplar sig till den kommande regeringens sammansättning och handlar om denna kommer att genomföra vad försvarsberedningens majoritet har föreslagit. Det finns såvitt man kan förstå tre möjliga alternativ :

  • Det bildas en regering, som är enig om att påtagligt förstärka försvaret enligt försvarsberedningens förslag och som har kraft (riksdagens stöd)  att genomför detta.
  • Det bildas en regering, som inte är enig om att påtagligt förstärka försvaret enligt försvarsberedningens förslag, men där regeringsmajoriteten väljer att ta stöd - i riksdagen - från delar av oppositionen och därmed skapar kraft att genomföra detta.
  • Det bildas en regering, som inte är enig om att påtagligt förstärka försvaret enligt försvarsberedningens förslag, som inte förmår eller vill söka majoritet i riksdagen och som därmed inte kan / vill genomföra någon påtaglig försvarsförstärkning.

Förbundet för Sveriges Folkförsvar, som ju är partipolitiskt obundet, tar givetvis inte ställning i regeringsfrågan som sådan, men vädjar till dem, som i riksdag och regering har att hantera denna viktiga fråga, att vinnlägga sig om att – så  länge de fem partier, som i stort var ense i försvarsberedningen utgör en majoritet i riksdagen – fullfölja huvudbudskapet i det beredningen föreslagit, öka det,av bl.a regeringen, föreslagna ekonomiska utrymmet ytterligare och därmed åstadkomma ett försvarsbeslut 2015, som innebär en påtaglig förstärkning av försvaret.

 

Försvarsanslag

Hodder Stjernsvärd

Så har då sovande andar vaknat till liv. Mer av det mesta, men inte tillräckligt, åtminstone till armén ! Men klagovisorna må sluta.

Hoten är inte nya, men Putin ger dem förnyad fart. Dock, herr Putin måste då och då dra i handbromsen. Rysslands ekonomi kan inte ansträngas hur mycket som helst, liksom förhållandet till Tyskland. Det finns gränser.

En överbryggande uppgörelse mellan partierna (i Sverige) hade varit klädsam. Men fortfarande är det stora regeringspartiet måttligt intresserad av en sådan. Misslyckandet att sälja Gripen till Schweiz kommer att tära på försvarsanslagen d.v.s. den beslutade ökningen av antalet svenska stridsflygplan måste ju på något sätt kompenseras i landet.

En sak blir alltmer tydlig, när man granskar tänkt arméorganisation i framtiden, är arvet från våra många utomeuropeiska engagemang i slutet av förra århundradet och början på det nuvarande, d.v.s. i att striderna används olika former av finkalibriga vapen.                                                                                De s.k. insurgents har som mest använt pansarskott och diverse pansarbrytande handeldvapen. Då kan den yngre generationen av våra soldater, i sämsta fall, ha fått för sig att pansarskyttefordon med kulsprutor kan avgöra strid. Så är det naturligtvis ej. Modern strid, om den sker på marken, avgörs av tunga vapen : Stridsvagnar, tungt artilleri, raket- och granatkastare och robotar. De finkalibriga vapnen är bara komplement. Vi har ett pansarregemente i Skåne, P7, utan stridsvagnar. De finska ptg 360 och de svenska stridsfordon 90 må vara hur bra som helst och utrustade med utomordentligt sofistikerade hjälpmedel, men de är ändå bara komplement till den tunga elden. Det är den tunga eller snarare den tyngsta elden som avgör striden.

Sedan är det en annan sak, när det gäller hur strid kommer att föras i framtiden. Kanske drönare och olika slag av luftfarkoster kommer att avgöra striden, eller kanske endast elektroniska och psykologiska vapen behövs ? Hur det än är med den saken måste vårt sönderfallande försvar förstärkas både på marken, på havet och i luften. Med förstärkning menas då också ”andraslagsförmåga”, d.v.s. vi måste ha dubbelförmåga, alltså förmåga att efter första smällen ha en ”dubbelbesättning”, må det gälla fartyg, flygplan eller bataljoner.

 

 

Försvarsförmåga

  Per Wahlberg

Vårt militära försvar måste i första hand ha rimlig förmåga att kunna försvara vårt land. Har det sådan förmåga kan det med den förmåga (kunskaper / operabilitet), som byggts upp sedan mitten av 1990-talet även lösa internationella / fredsfrämjande uppgifter.  Med rimlig förmåga till försvar menas här att vi själva framgångsrikt kan hävda (och redan i fred ofta hävdar) Sveriges integritet och framgångsrikt kan genomföra egna försvarsoperationer upp till konfliktnivåer, där det p.g.a. konfliktens nivå och omfattning – oavsett om vi är alliansfria eller ej – kommer att handla om ett storkrig mellan stormakter / allianser, där den part, som är i krig med vår motståndare av egenintresse anser det lönsamt och angeläget att bistå oss militärt.

En sådan försvarsförmåga måste innehålla såväl initialeffekt (tröskelförsvar) som uthållighet. Den måste också ha nödvändig bredd och innehålla hög förmåga att verka i flera dimensioner, d.v.s. i form av markstrid, sjöstrid och luftstrid samt även ”strid” (angrepp och försvar) i cybervärlden och på sikt (åtminstone delvis, t.ex genom satelliter) i rymden. Att lämna blottor är att bjuda in en angripare. Synnergieffekten är väsentlig såväl i det stora sammanhanget (armé + marin + flygvapen) som i det mindre (manöverförband + understöd resp. ytstridsförband + ubåtar resp. jakt + attack + spaning m.m.) sammanhanget.

I händelse av ett angrepp mot oss är personalens kompetens / motivation m.m. och materielens prestanda / kvalitet av största betydelse. Vi kan knappast vinna genom överlägsenhet i antal. Dock måste vi inse att kvantitet är en kvalitetsfaktor och att vi beträffande antal förband / vapenplattformar / vapen måste ha åtminstone en kritisk massa och helst lite mer. Operativ förmåga bygger på att det ingår åtminstone ett visst antal förband / system utefter hela förmågebredden. Det är således inte tillräckligt med att ha världens bästa stridsvagn, världens bästa ubåt eller världens bästa flygplan om det är operativ förmåga till försvar av vårt land som efterfrågas – och det efterfrågas verkligen av de som satt sig in i den säkerhetspolitiska situationen och vet något om militära operationer.

Om, vilket vi försvarsvänner innerligen hoppas, försvarsberedningens förslag tas positivt av den politiska majoriteten och detta nästa år leder fram till ett försvarsbeslut, som går i rätt riktning är det viktigt att beakta såväl de kort- som långsiktiga perspektivet.                                                                                                                                                                                                           Omedelbart krävs åtgärder som höjer vår beredskap (förmåga med de förband som nu finns) och som stoppar (i skrivande stund) kontraproduktiva åtgärder (t.ex upphäver RB5) samt en avsiktsförklaring att Försvarsmakten skall förstärkas.                                                                                                                                                                                                                               Fr.o.m. 2015 års försvarsbeslut krävs omfattande utvecklings- och uppbyggnadsåtgärder – t.ex reformerad personalförsörjning, nyanskaffning (inkl modernisering / uppgradering) av materielsystem, utveckling av fler krigs- / insatsförband, återskapande av mobiliseringsförmåga (mobiliserande förband för förstärkning av de stående förbanden), fler, större och mer avancerade övningar m.m. Detta kräver i sin tur en avsevärd höjning av försvarsanslagen.

 

Försvarberedningens rapport – än en gång                                                                         Hodder Stjernswärd

Förbundets vice ordförande har kommenterat försvarsberedningens rapport i föregående nummer. Därför helt kort några tillägg.

Rapporten var för många en stor besvikelse. Man hade trott att nu skulle kraftfulla tag göras och verkliga, både omedelbara och långsiktiga, åtgärder för förstärkning vidtas. Men man bedrog sig.

Redan från början vid offentliggörandet fick man ett nedslående och för ”regerande parti”, generande dåligt intryck, när det visade sig att man i slutskedet ej kommit överens om finansieringen för åren 2014 – 2018. Det gällde inte någon överväldigande summa och antydde blott att det ej var statsmän eller statskvinnor som handhade denna viktiga fråga från regeringens sida.

Återigen föres Gotland på tal. Men varför spelar man på folks känslor och söker inbilla dem att något storartat är på gång. ”Ökad marin närvaro i Östersjön och på Gotland” förordas. Men man frågar sig : ”Vilken marin och med vad” ? Samtidigt med dessa till intet förplikande löften finns ju inga pengar till ökningen. Tydligt är, att modet att göra något revolutionerande till förmån för försvarets förstärkning, saknas. Officerstidningen har tillfrågat två tämligen välkända försvarspolitiker om deras syn på rapporten. Den ene, Rolf K Nilsson, tidigare riksdagsledamot, säger om det hela : ”Ett beställningsverk utan värde”. Tyvärr är det alltför sant – eller ? 

 

Vad behöver göras ?                                                                                                                                                                                                                      Per Wahlberg

Försvarsberedningens andemening såsom den uttrycks i beredningsrapportens rubrik är visserligen positiv och några tillskott nämns i rapporten. Detta är en liten men totalt otillräcklig ljuspunkt i en mångårig rad av negativa förslag, beslut och vidtagna åtgärder för vårt försvar. Det som måste göras är mycket mer och här bör det som framförts i Förbundets för Sveriges Folkförsvar debatt skrift från hösten 2012 tas som en viktig utgångspunkt. Förbundets rapport tillställdes bl.a alla ledamöter av försvarsutskottet, regeringens ledamöter och försvarsberedningens ledamöter och finns dessutom på förbundets hemsida www.forbundetsverigesfolkforsvar.se  .

I debattskriften föreslår förbundet bl.a :

* Att försvarsmaktens huvuduppgift måste vara försvaret av Sverige, d.v.s. att effektivt kunna lösa alla nationella försvarsuppgifter från hävdande av vår integritet och upp till försvar mot väpnade angrepp mot vårt land. Detta betyder inte att försvarsmakten skall släppa den internationella verksamheten, utan att den nationella måste vara den viktigaste och huvudsakligen dimensionerande.

* Att försvarsmakten måste ha en krigsorganisation värd namnet, som består av såväl stående insats-/krigsförband som av mobiliserande krigsförband.

* Att personalförsörjningen måste förändras / utvecklas bl.a. genom införande av värnplikt i en ny modern form. Förbundet har i denna fråga lämnat ett förslag, som beskrivs längre fram i detta nr av Vårdkasen.

* Att ny modern kvalificerad materiel måste tillföras och att kvantiteten på detta måste vara betydligt större än vad som nämnts från politiskt håll. Såväl de stående insats-/krigsförbanden som de mobiliserande krigsförbanden måste ha tillgång till moderna vapensystem (fordon, fartyg, flygplan, vapen, ledningssystem m.m.).

* Att försvarsmaktens årliga anslag ökas med c:a 15 Mdr kr och att ett kompensationssystem för försvarsmaterielens ständigt ökade kostnader, vilka ju ökar snabbare än index, införs.

Det har nu gått nästan två år sedan förbundet lämnade sin debatt skrift. Tyvärr är det två förlorade år, vilket accentueras av det som inträffat i omvärlden sedan dess. Rysslands nya och starkare militära förmåga, Georgienkriget, Gaza-konflikten, inbördeskrigen i Syrien och Irak är liksom den ökande främmande militära aktiviteten i Östersjöområdet med incidenter m.m. faktorer som ytterligare ökar kraven på förstärkning av försvaret och också ökar tidspressen på detta. Förväntningarna på 2015 års försvarsbeslut är höga liksom det förväntningarna på omedelbara åtgärder som höjer beredskap och kompetens hos de fåtaliga resurser vi nu har.

 

Skandal efter skandal                                                                                                                                                                                                                       Hodder Stjernswärd

Nu är världsmästerskapet i fotboll slut och för många har världen gått tillbaka till de mer vardagliga bekymren. I Sverige har i samband med VM-avslutningen skett två skandaler. Men eftersom det rör sig om försvaret och inträffat i nattmössornas land, väcker det föga uppseende.

I våras lovade svenska försvarspolitiker ökad marin närvaro i Östersjön. Det blev istället tvärt om. Flottans båtar, som bevakar Östersjön minskas från sex till två. Flottans bevakningsbåtar ska avrustas i höst. Samtidigt som detta meddelas pågår en intensiv marin verksamhet, från såväl NATOs som Rysslands sida. NATO har inlett med att hålla en permanent flottstyrka i Östersjön och Ryssland genomför, tämligen permanent, stora övningar i kaliningradområdet.

Den andra skandalen svarar försvarsministern för själv. Hon medger ”att försvarets bemanning är för låg” (SvD 2014-07-15). På frågan hur detta problem skall lösas svarar folkpartiet försvarspolitiker ”min bedömning är att det blir svårt för Sverige att åstadkomma en tillräcklig beredskap utan att återinföra värnplikten”.

Så är vi där igen. Den svaga punkten är bemanningen. Systemet med tillräcklig styrka från ett yrkesförsvar har misslyckats. Det gäller samtliga försvarsgrenar, just nu så uppenbart vid flottan. Våra försvarspolitiker (de ansvariga) måste ta av sig mössan och söka se klart på försvaret och vara modiga nog att rätta till det. Det blir ingen personalförörjning som kan fylla vårt behov om man inte återinför värnplikten och utfyller våra kadrar. Misslyckandet måste erkännas.

Förbundets ställning och politik framstår mer och mer som uppenbar och följdriktig. Även under valår måste sanningen fram.

 

Förslag om ett nytt värnpliktssystem

Per Wahlberg

Förbundet lämnade hösten 2012 in ett förslag om ett nytt värnpliktssystem. Förslaget innebär i stort.

* Att det införs grundutbildning, repetitionsutbildning och krigsplacering av värnpliktiga i nya former för att

   - möjliggöra uppsättande och bemanning av nya mobiliserande krigsförband vid sidan om de stående insats- / krigsförbanden och därigenom skapa en krigsorganisation för försvar av landet.

   - ge stabilitet i systemet för rekrytering även av anställda gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS).

   - främja försvarets folkliga förankring samt integrationen mellan ungdomar från olika befolkningsgrupper.

*  Att värnplikten skall omfatta såväl kvinnor som män och att motivationsfaktorn (förutom kompens- och lämplighetsfaktorena) skall ha stor betydelse för urvalet av dem som skall   grundutbildas m.m. som värnplikiga. De som är omotiverade eller av andra skäl inte vill / kan bli värnpiktiga skall inte tvingas till detta. Det skall m.a.o. inte vara straffbart att vägra värnplikt. Möjligen bör ordet värnplikt därför bytas mot något annat – t.ex. värntjänst.

* Att antalet värnpliktiga som årligen grundutbildas – m.h.t. försvarsmaktens resurser för detta – måste begränsas. Förbundet har bedömt att åtminstone c:a 10.000 personer (av en årsklass på c:a 100.000 unga män och kvinnor) kan och behöver utbildas årligen.

* Att rekrytering av blivande anställda (GSS) skall ske bland dem som genomgår grundutbildning som värnpliktiga. De som efter fullgjord grundutbildning inte anställs skall i stället krigsplaceras – företrädesvis vid mobiliserande krigsförband. Detsamma bör gälla f.d. GSS vid anställningens upphörande.

* Att kategorin tillfälligt tjänstgörande anställda GSS, d.v.s. GSS/T, successivt utfasas och utgår och att kategorin kontinuerligt tjänstgörande GSS, d.v.s. GSS/K utökas.

 

Se skiss :

Utvecklad personalförsörjning med ett nytt värnpliktssystem

 

 

  Livsfarlig aningslöshet                                                                                                              

Förbundets förslag uppfattades sannolikt inte positivt av alla, när det presenterades 2012, men ligger idag ganska nära det som från politiskt håll kommit fram i våras med komplettering av den korta grundläggande militära utbildningen (GMU) med en befattningsutbildning – allt under värnpliktliknande former. Steget bör nu inte vara så långt för att återinföra värnplikten eller värntjänsten om det namnet skulle passa bättre.

 

Underrättelsetjänst                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          Hodder Stjernswärd

Underrättelsetjänst är något som stormakterna sysslar med i stor skala. Man trodde kanske att högkonjunkturen skulle vara nådd under kalla krigets dagar, men icke så. Fortfarande pågår underrättelsekampen oförtrutet, åtminstone om man skall tro på pressen.

Tyskland ligger som regel lågt när det gäller storpolitiska frågor. En av de få statsmän, som världen kan visa upp idag är Tysklands förbundskansler Angela Merkel. T.o.m. Merkel har reagerat på USA:s omfattande underrättelseapparat. I juli i år hade Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung en artikel av det vassare slaget. Man undbad sig ”kränkningar och amerikanska översittarfasoner” (SvD 2014-07-20). USA:s högste CIA-agent vid ambassaden i Berlin uppmanades att lämna Tyskland. En slags hybris helt enkelt. Organen har blivit för stora och motarbetar varandra. Risken är att inte ens presidenten vet vad som försigår. Det finns många typ Snowden och allt uppenbarar sig förr eller senare.

Inskjuten kommentar (Per Wahlberg) : Underrättelsecirkusen blev längre fram ännu märkligare, då det kom fram att även Tyska underrättelsetjänsten bedrivit verksamhet mot USA. Måhända en ”kvittning” för ”husfridens skull”.

Även i vårt land finns åtskilliga som tror sig veta hur underrättelsetjänst skall bedrivas. Från en pratglad utrikesminister ned till enskilda försvarspolitiker talas evigt om underrättelsetjänstens förträfflighet. Vad som då glöms bort är källkritik och allmän seriositet. I ett läge då alla, utom nattmössorna, inser hur allvarlig säkerhetssituationen är i Östersjön, är en effektiv underrättelsetjänst nödvändig. Det är skandal – hur många gånger har detta inte sagts – att ej Gotland är vår främsta underrättelsebas. När sommaren är över kanske någon ruskar på sig och får till stånd någon form av försvar av ön – främst dess underrättelseorgan.

 

Katastrofberedskap                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           Hodder Stjernswärd

Den senaste påminnelsen om att Sveriges riksdag (omröstning, 3 rösters majoritet) beslutat att ta bort värnplikten, fick vi när den stora skogsbranden bröt ut i Västmanland. Den har bekämpats med framför allt frivilliga krafter. Värnplikten hade här kunnat göra en avgörande insats.

Värnplikten är inte bara till för att ge oss ett militärt försvar som skapar trygghet. Den är också uppfostrande av omgång efter omgång till samhällsansvar och hjälp till individer och grupper vid katastrofer av olika slag.

Förbundet för Sveriges Folkförsvar kom till 1999 just för att bl.a. rädda värnplikten (och göra den modern och anpassad). Men Förbundet har haft ringa framgång. Kanske denna gång, valåret, kröns med bättre resultat. Den s.k. katastrofberedskapen är organiserad och institutionaliserad (och därmed kostsam), men senfärdig. Statens främsta uppgift är att ge folket trygghet. Vet enskilda befattningshavare i denna kostsamma apparat om detta ? Tveksamt.

 

När blir det slut på eländet ?                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           Hodder Stjernswärd

IS, ISIS eller ISIL (Islamiska staten) d.v.s. Abu Kakr al Baghdadis terrorgrupp har som mål att upprätta ett sunni-muslimskt kalifat. IS mördar och fördriver hela folkgrupper. Man ger sig på kristna, assyrier, yazider, shabaker, syrianer och kaldéer.

Den irakiska armén, som kostat så mycket insatser och pengar från USA och andra länder, bl.a. Sverige, ger vika och visar sig tämligen oduglig. IS angrepp norrifrån kom överraskande, dock inte för kurderna, som är de enda verkliga motståndarna mot de blodiga terroristerna. USA, mer eller mindre i ständigt dilemma (ingripa eller inte ingripa), stöder kurderna med flyg och drönare. Stora delar av vår värld står stilla och ser på mördandet.

För en stund kan man inte låta bli att fråga sig, är det så här det skall gå till ? Gång på gång blir vi överraskade av hänsynslösa makthavare. Bakgrunden kan vara religiös fanatism (IS) eller makthunger (att återställa vad som en gång tillhört riket).                                                                                                                                                                                                                      FN har visat sig vara en pappertiger. EU är också ett tämligen trubbigt vapen.                                                                                                                                                                                 Passivitet är för fegt, även om man ibland är beredd att hålla med Sarah Phalin (tidigare vicepresidentkandidat i USA). Hon lär ha sagt ”Let Allah sort it out”. Nej, vi väntar på krafttag, någon som slår näven i border och säger att nu får det vara nog.

 

Realism och varningar                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                        Hodder Stjernswärd

Det har då och då talats om historielöshet i Vårdkasens säkerhetspolitiska inlägg. Vi vill ju i dessa spalter så opolitiskt som möjligt söka sanningen. Bakom det mesta som säges måste finnas kunskap. I dessa dagar är det på plats att söka granska något av Putins idévärld, mot bakgrund av bl.a. rysk kultur.

Vi lever i en tekniskt sett högtstående värld. Men jämsides med dessa tekniska, i våldsam takt gjorda framsteg, glöms ofta s.k. andlig kultur bort. Man kan med små medel få fram svar på nästan vad som helst. Det är inte nödvändigt med vare sig tidningar eller böcker. Den

uppväxande generationen är van vid denna utveckling och följer med på nätet, men man bekymrar sig föga om historien bakom. Man kan trycka på rätt knappar och har råd med även den mest sofistikerade apparatur.

Om man håller sig till Ryssland, vem läser idag Gogol, Dostojevski, Tolstoy eller Sosjenitsyn ? Den ryska kulturens högvattenmärke avlöstes av dess lågvattenmärke – kommunisttiden.              St Petersburg var i mycket ett kulturcentrum, nästan som Paris, före första världskriget.

Idag är vår västliga värld amerikaniserad. Språket är försett med mängder av amerikanska låneord, många av dem   svärord. Vissa kanaler på TV har mängder av amerikanska komedi-, kriminal- eller s.k. dramapjäser, de flesta av låg kvalitet (men billiga att inköpa).

Hur är det då med den geografiska utbredningen. Runt om i Europa och Asien finner vi amerikanska baser. Det har vi västerlänningar ingenting emot. De äldre av oss vet att USA:s inträde i både 1:a och 2:a världskriget räddade Europa från både nazism och kommunism. Vi fick i samband med firandet av 70-årsjubiléet av Normandieinvasionen klart för oss att D-dagen och framgångarna därefter var avgörande. De ryska insatserna kom i skymundan. Ryssarna hade tagit de största förlusterna, de största uppoffringarna och var på väg att erövra hela Östeuropa. Den ryska anstormningen var nog minst lika avgörande för slutsegern som någonsin den allierade efter invasionen i Väst.

I den ryska propagandan tas detta med inringning upp då och då och på något sätt ligger det en del sanning i det, även om amerikanerna avveckat vissa baser.

Det skadar ej att följa något av den finska försvardebatten. För några månader sedan hade man i Gullranda ett seminarium, lett av Finlands president Sauli Niinistö. Den svenska journalisten    Lena Lauren, verkande både för Svenska Dagbladet och Huvudstadsbladet, skrev om detta. Hennes reportage är klargörande och oroande. Av det framgår att både statsminister Jyrki Katainen och försvarsminister Carl Haglund är för en NATO-anslutning av Finland. Men båda anser att det bör ske tillsammans med Sverige och kan ta lång tid.                                                       Samtidigt har ryssarna hört av sig. Det hör ju till ordningen att när Finland uttalar, från ryssarnas synpunkt, alltför västvänliga synpunkter, så varnar Ryssland. I detta fall var det genom dels den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, som besökte Finland i början av juni, dels av vice utrikesministern Vladimir Titov. Den senare uttalade att han ”tycker att det är viktigt att Finland håller sig obundet för Nordeuropas stabilitets skull”. Han sade vidare att han betraktar utökning av NATO:s trupper nära gränsen som en fientlig handling. Längst i detta ordkrig har Sergej Markov, sedd som Putins personliga sändebud, gått. Han beskyller Finland och Sverige för ”Russofobi” och frågar uppretad : ”Vill ni starta ett tredje världskrig?”

Ja, dessa varningar är tydliga och måste tas på allvar. Man kan huka sig och ligga lågt. Men den reella innebörden är ju för både Finlands och Sveriges del att det nu gäller att stå rak och stärka försvaret omedelbart. I dagar av det utrikespolitiska lägets skärpning tidigare, för inte så många år sedan, gällde att det utanordnades tilläggsanslag för stärkande av vårt försvar. Sådant är läget nu. Det räcker ej med de långsiktiga åtgärder som beslutats eller än så länge (bara) är föreslagna. Nu krävs det synliga och direkt verkande aktioner.

Tecken på detta vill man se på Gotland, vid våra kuster, i Karlskrona, på flygflottiljerna och på regementena. Detta är inte att haussa upp situationen utan det är något vi är ovana vid – en obehaglig verklighet. Och till detta kommer ett omslag i personalförsörjningen.                                                                                                                                                                                     Vi måste kunna ta in värnpliktiga. Nuvarande system är tamt och delvis misslyckat. Låt oss knyta banden hårdare med Finland. Hur många är det inte som frågat om den bortröstade värnplikten. Ett helt folk har plötsligt blivit av med sina säkerhetsgarantier för landet. Ungdomen vill ha denna utbildning, även om det kan vara politiskt gångbart att säga något annat. Vill vi inte alla att vårt folk lär sig umgås med varandra, lär sig hänsyn, kan agera vid olycksfall och katastrofer och har en samhällelig grundkunskap – något att stå på, när det blåser ikring oss ? ! Kanske kan man också smyga in något om arbetsmarknadspolitiken (d.v.s. problemet med ungdomsarbetslösheten). Detta är i varje fall Förbundet för Sveriges Folkförsvars ståndpunkt och torde vara en tämligen allmän önskan.

 

Förbundet gratulerar Hodder Stjernswärd

Förbundets förre ordförande och aktive skribent i Vårdkasen fyller 90 år den 23 september.

Förbundet för Sveriges Folkförsvar framför sina hjärtliga gratulationer.                                                                                                                                                                                                                       

Förbundets styrelse

Ordförande : Lars-Olof Nilsson Överste, Ordf Försvarsutbildarna i Stockholms län

Vice ordförande : Per Wahlberg Kommendörkapten, f.d. Ordf Officersförbundet

Sekreterare : Birgit Nerlander F.d. Styrelseledamot och verksam inom Stockholms bilkår

Övriga : Stig Larsson F.d. Generaldirektör (SJ), Reservofficer

Margaretha Björklund F.d. verksam inom Riksförbundet Sveriges Lottakårer

Jan von Konow f.d. Museichef (Armémuseum), Reservofficer

Henrik von Vegesack Överste, tidigare chef för Högkvarterets frivilligavdelning

FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Adress : c/o Nerlander Gautiodsvägen 2182 62 DJURSHOLM birgit.nerlander@telia.com

Telefon: 08-755 04 57 Mobil : 0707-475740

Pg-nummer: 49 88 23 – 4

Hemsida :www.forbundetsverigesfolkforsvar.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppdaterat 2014-08-31
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum