HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017

 

                                                                                                                                                                VÅRDKASEN              nr 3 / 2014             MEDLEMSTIDNING FÖR                                                                                                      FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Förbundet är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring - främst grundad på värnplikten - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål.

 

Årsmötet 2014

Förbundets årsmöte (stämma) genomfördes den 9:e april i Militärsällskapets lokaler.Styrelsen, revisorerna och valberedarna omvaldes. Styrelsens sammansättning framgår i slutet av detta nummer av Vårdkasen.

Förbundets ekonomiska situation, som t.o.m. år 2013 varit ansträngd, förväntas nu förbättras främst genom att Vårdkasens tryckning m.m. numera görs av Försvarsutbildarna (f.d. FBU) i Stockholm (Stockholms och Södermanlands län), men också i viss mån genom en höjning av årsavgiften till 150 kr. Genom anslutningen till Försvarsutbildarna kommer vårt förbunds medlemmar att, utöver Vårdkasen, också erhålla tidskriften Slagfjädern, som har en betydligt större utgåva. Genom utbyte av debattinlägg mellan Vårdkasen och Slagfjädern kan förbundets budskap nå en betydligt större läsekrets än tidigare.

 

Efter årsmötesförhandlingarna orienterade övlt Johan Wiktorin (författare till boken ”Korridoren till Kaliningrad”) om läget och sin syn rörande omvärldsutvecklingen, försvarspolitiken och tillståndet i Försvarsmakten. Det var en mörk bild som presenterades, men i den efterföljande frågestunden / debatten framfördes nödvändiga och konstruktiva förslag. Det framkom dock tydligt att det inte bara är större resurser (ny materiel, ökat antal förband, fler och mer avancerade övningar och en bättre personalförsörjning) som behövs, utan även tid för att kunna genomföra alla nödvändiga reformer.

 

 E-postadresser

 Styrelsen uppmanar alla medlemmar, som använder e-post (e-mail) att ”maila” in sina e-postadresser till förbundets sekreterare Birgit Nerlander ( birgit.nerlander@telia.com ).

 

 

Ukrainafrågan – utan kunskap

Inlägg av Hodder Stjernswärd

 

Försvarsdebatten är, när detta skrives, inne i ett intensivt skede, eller borde vara det, på grund av Ukraina-krisen och president Putins agerande.

Försvarsberedningens slutsatser för Sveriges del och dess säkerhetspolitik kan förväntas i maj 2014. Därför ges ej läsarna någon mer omfattande analys i detta skede. Det får räcka med några spridda synpunkter. Opolitiskt bör det vara, men det är svårt.

 1. Två av försvarspolitikens mest framträdande representanter är försvarsministern och ordförande i försvarsberedningen – Enström och Widegren. Deras svar på frågor om vårt försvar och världsläget har hittills (början av april) varit oprofessionella och världsfrånvarande. Måste de ha samma befattningar i en framtid, som synes alltmer oroande?

 2. Resonemanget om Ukraina och Krim förs ofta utan till synes någon som helst historisk kunskap. Så t.ex. är det av viss betydelse att känna till att Krimhalvön gavs bort av Sovjets dåvarande ordförande Chrustjov till Ukraina som en present vid ett, jag tror det var ett 300-årsfirande.

Utan att på något sätt försvara president Putins agerande, vill jag blott meddela att Ukraina är ett i grunden heterogent sammansatt land, som på många sätt och vis består av fyra ganska olika delar. Det skulle föra för långt att här närmare beskriva dem.

 3. Sevastopol är ryska Svartahavsflottans huvudbas. Försvaret av den och omgivande land ses av stormakten, såsom Putin vill se Ryssland, som livsviktigt.

1939 hotade Stalin Finland. I november anföll Sovjet. Ett av motiven sades vara att riksgränsens dragning alltför nära Leningrad, landets andra stad i storleksordning. Man ansåg det otillbörligt att gränsområdet låg inom artillerihåll från miljonstaden. Jämförelsen haltar. Förhållandena är i dag helt annorlunda. Men det må vara tillåtet ändå att söka se med ”stormaktsögon” på problemet.

 4. Vår säkerhetspolitik synes få en sundare inriktning, när t.o.m. finansministern uttalat sig för höjda anslag. Det ger hopp. Däremot är det tveksamt om utrikesministerns intensiva bloggande är till gagn för densamma.

 

Tankar om en budgetproposition

Inlägg av Per Wahlberg

 Redan i januari 2014 uttalade sig flera försvarspolitiker om behovet av att stärka vår försvarsförmåga och inrikta Försvarsmakten mer mot det nationella försvaret, d.v.s. mot att kunna försvara Sverige.

Så kom Ukraina-krisen och fler – även finans- och försvarsministern – började tala om ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och om behov av ”substansiella” resursökningar resp om ytterligare en ubåt, ytterligare tio flygplan (Gripen) och satsningar på luftvärnsrobotar och senast anskaffning av kryssningsmissiler. Många försvarsengagerade började hoppas på en positiv vändpunkt och en utveckling mot ett starkare försvar, men …..

 

Den 9:e april presenterades regeringens vårbudgetproposition och – hör och häpna – fanns  inte en krona avsatt för ökade försvarssatsningar. Självklart var det omöjligt att då (så tidigt) presentera en framräknad försvarssatsning med ett färdigt ekonomiskt underlag, men vilken signaleffekt gav detta åt omvärlden, svenska folket och Försvarsmakten. Putin kunde nog belåtet konstatera att svenska regeringen inte fullt insett allvaret i det som hänt och inte vill / kan eller vågar vidta kraftåtgärder trots sitt höga utrikespolitiska tonläge. Obama kunde nog bekymrat konstatera att svenska regeringen inte bryr sig om att satsa på landets försvar utan kanske mer förlitar sig på osäker hjälp från NATO. Vad man borde förväntat sig som en visserligen otillräcklig, men ändå betydelsefull markering var en snabbt utfästelse om ett kommande ekonomiskt tillskott (miljardklassen) och ett hävande av regeringsbeslut 5 (RB5) att minska Försvarsmaktens lönekostnader (läs : omfattande personalreduktion).

 

 Eld sprider sig

Inlägg av Hodder Stjernswärd

 Ett av de stora orosmolnen idag är Egypten. Det är av stor betydelse för hela Världen, även i Norden, vad som händer i detta 80-miljonersland. Man valde en president, Muhammed Mursi eller Morsi (hur man nu vill ha det med stavningen), men efter ett år var han ”avkastad”, förbrukad. Folket var missbelåtet. Han hade ej uppfyllt kraven och tillhörde det Muslimska Brödraskapet, vilket bara stöddes av en del av populationen. Fältmarskalken Abdul Fatah Al-Sisi (f.n. arméchef) har meddelat att han ställer upp som presidentkandidat till valet 26 – 27 maj. (Hur själva valet utfaller vet vi förmodligen, när detta nr av Vårdkasen kommer ut.)

 Det finns anledning att beträffande Egyptenfrågan, till synes perifer för nordiska förhållanden, vara uppmärksam. Vad som tilldrar sig i denna del av Världen (östra medelhavs-regionen), kommer på lite längre sikt att vara mer betydelsefullt för världsfreden än händelserna i t.ex Ukraina.

 Först en synpunkt på det där med ”militären”. Al-Sisi är militär – t.o.m. fältmarskalk. Men varför han p.g.a. detta skulle vara mindre demokratisk än andra kandidater är en gåta. Inom parentes må det sägas att vår typ av demokrati inte är något för nordafrikanska länder.

I dessa länder är just militärer i de högsta graderna bland de mest välutbildade inom intelligentian. Det har gått magi i uttrycket ”militären”. Det ses av okunniga grupper som något misstänksamt och farligt militant. Naturligtvis har statschefer, med militär bakgrund, missbrukat sin ställning och sina befogenheter lite varstans i Världen. Men det har också andra aktörer på den politiska arenan. Det finns m.a.o. ingen anledning att ej hoppas på Al-Sisi p.g.a. att han är militär.

Tyvärr är statsskulden i Egypten enorm och det är ytterst tveksamt om en ny regering kan klara av de ekonomiska problemen – sannolikt en mycket tung orsak till de senaste årens politiska oro. Men alternativen är inte många. Det farligaste är ren anarki. Och anarki i denna del av Världen kan med lätthet sprida sig på ett eller annat sätt även till oss här i norr.

Detta resonemang kan synas långsökt. Men tyvärr måste vi nog inse att vi ej längre lever i nattmössornas land. Eld sprider sig snabbt. Hänsynslösa härskare utnyttjar situationer av oro och splittring och tar för sig när det går. Det enda vapnet mot sådan hänsynslöshet och makthunger är ett starkt försvar. Låt oss hoppas att 2014 markerar året då floskler och osanningar om vårt försvar vek för realiteten att försvaret är hela folkets angelägenhet, som måste stärkas rejält och med omedelbar verkan.

 

 Den ryska militärdoktrinen 2000

Inlägg av Per Ribbing

 ”Ryska federationens styrkor kan användas vid diskriminering och undertryckande av rättigheter, friheter och intressen hos medborgare i Ryska federationen, som bor i främmande stater”

Så står det i den ryska militärdoktrinen från år 2000, som alltså är grundad på ett internt ryskt beslut. Men varför används den som argument gentemot andra länder, t.ex Ukraina och Georgien ? Det finns också anledning att misstänka att den kan användas gentemot Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och andra grannländer.

 Att motivera insatser mot grannländer för egna befolkningen med ett eget beslut är väl OK, men duger inte som argument mot grannländerna. Beslutet säger dessutom inte att det handlar om ryskspråkiga, som påståtts, utan det skall vara medborgare ! Att man då dessutom delar ut ryska pass för att i efterskott ”göra folk till medborgare” är ett fult och osympatiskt trick ! Man har dessutom tagit sig rätten att själv avgöra om det föreligger ”diskriminering och undertryckande”. Ett demokratiskt minimikrav borde ju vara att de berörda själva får fatta det beslutet!

 Det är också en definitionsfråga beträffande ”rättigheter, friheter och intressen” ! Om man definierar det med västerländsk terminologi borde väl ryska styrkor kunna sättas in inom Ryssland ! Skall kravet på rättigheter och friheter för ryska medborgare vara högre i främmande stater än i det egna landet ? Det låter inte bara orimligt, utan synnerligen ihåligt !

Sanningen är naturligtvis att Putin strävar efter ett Neo-Sovjet.

 Om denna doktrin börjar tillämpas i större utsträckning måste slutsatsen bli att utvisa alla ryska medborgare (och kanske alla ryskspråkiga, som kan få ryskt pass) ur alla länder.

 

 

NATO, Östersjön och Vi

Inlägg av Hodder Stjernswärd

 NATO förstärker försvaret av Baltikum. I slutet av april har ett förstärkt fallskärmsjägarkompani från USA grupperats i Estland. Danskt flyg omgrupperas österut. En marin insatsstyrka från NATO opererar i Östersjön. Mer är att vänta. Det är vemodigt att som svensk åse det hela från läktarplats utan att det tycks väcka uppseende, varken från politikers eller från folks i allmänhet sida.

 Det är valår och vård, skola, välfärd m.m. är intressantare. För att tysta kritikerna i tid har man gått ut -  före försvarsberedningsrapporten – och meddelat att försvaret skall förstärkas. Det är gott och väl, men som vanligt har problemet två sidor – ett långsiktigt och ett kortsiktigt, d.v.s. det behövs, såväl en rejäl (och dessvärre tidskrävande) försvarsförstärkning, som snabba beredskapsåtgärder. Sverige måste således reagera omedelbart. Stormmolnen närmar sig. Östersjöregionen är nu en het zon.

 Anslutning till NATO är och kommer att vara aktuell. Men i stället för uppslutning kring dessa tankar blir man nu i många kretsar ängslig – det kan verka provocerande säger man.

 Vad som krävs är att vi visar att vi är med och att vi inte vill utgöra ett militärt vakuum (som polacker, danskar, finnar m.fl. oroar sig över). Det borde vara en självklarhet att öka vår aktiva närvaro i Östersjön och luftrummet däröver. Ökad användning av Gotland för basering av sjö- och flygstridskrafter bör vara en del av detta och också utgöra en bra markering. På Gotland (t.ex. på Visborgs slätt) bör vi gruppera en halvbataljon med bl.a stridsvagnar.

Vad finns numer kvar av svensk flexibilitet och civilkurage ?

 

 Försvarsberedningens rapport

Inlägg från förbundsstyrelsen

Försvarsberedningens rapport till regeringen lämnades den 15 maj och dess huvuddrag presenterades bl.a i SVT2 samma dag.

Förbundet för Sveriges Folkförsvar konstaterar inledningsvis med tillfredsställelse att rapporten fått rubriken ”Försvaret av Sverige – Starkare försvar för en osäker tid ”. Rubriken väcker förhoppningar om ett försvarspolitiskt trendbrott och att decenniers urholkning av vår nationella försvarsförmåga skall brytas och att ett starkare försvar skall byggas.

Helt klart är att Ukraina-krisen har påverkat försvarsberedningen och att fokuseringen på försvaret av Sverige och förstärkningen av förmågan att lösa denna uppgift beror på Ukraina-krisen. Även om förbundet delar försvarsberedningens förslag till omfokusering (från  internationell insatsförmåga till nationell försvarsförmåga) är det på sin plats att påpeka att det inte är Ukraina-krisen i sig, utan det som tydliggjorts genom denna kris, som måste ses som grundorsaker till föreslagna förändringar. Ukraina-krisen (liksom även Georgien-kriget 2008) är symptomen. Det är Rysslands kraftiga militära upprustning och Rysslands uppvisade benägenheten att använda militära medel mot grannländer för att uppnå sina mål, som förbundet ser som huvudorsak. Det säkerhetspolitiska läget i Europa har försämrats, osäkerheten har ökat och Europa 2014 påminner mer om Europa 1984 än Europa 1994. M.a.o. så har en nästan 15-årig process i Ryssland, som skapat ökad osäkerhet för lång tid framåt, äntligen uppmärksammats och tagits på allvar av våra försvarspolitiker.

Inom försvarsberedningen (och därmed även inom riksdagen får man förmoda) råder i huvudsak enighet mellan regeringspartierna och socialdemokraterna rörande de förändringar, som bör vidtas. Detta är en viktig och positiv utgångspunkt. Dessvärre råder dock skilda uppfattningar rörande finansiering (eller möjligen bara takten i anslagsökningarna) av det man synes vara överens om att göra. Med en, förhoppningsvis inte alltför optimistisk, syn på detta utgår förbundet än så länge från att de skilda uppfattningarna är mer betingade av det kommande riksdagsvalet och regeringsfrågan än av motsättningar rörande utvecklingen av Försvarsmakten och dess nationella försvarsförmåga.

Försvarsberedningen presenterar, förutom höjda successivt ökade försvarsanslag (till c:a 47,5 Mdr kr per år vid försvarsbeslutsperiodens slut), ett antal nya (och nygamla) materielsystem, utveckling av personalförsörjningen, ökad övningsverksamhet m.m.

Förbundet bejakar anslagsökningen, men är tveksamt till om den är tillräcklig. Förbundet bedömde 2011 att årsanslaget efter en successiv ökning bör ha nått c:a 55 Mdr kr omkring 2018.

Förbundet bejakar de materielanskaffningar och moderniseringar som föreslagits. Dock saknas, så vitt kan utläsas två viktiga system : fältartilleri och luftvärnsrobot till korvetter. Detta måste åtgärdas. Vidare bör antalet vapensystem som föreslagits ökas (i takt med en nödvändig ökning av antalet förband).

Förbundet konstaterar att de föreslagna ändringarna rörande Försvarsmaktens personalförsörjning går åt rätt håll. En sammanslagning av den korta grundläggande utbildningen (GMU) med befattningsutbildning (BU) till en ny grundutbildning (GU), tänkt att genomföras med ”värnpliktsliknande” villkor och förmåner blir en förbättring. Om antalet personer, som årligen skall genomgå GU, ökas till vad Försvarsmaktens utbildnings-organisation kan klara av (c:a 10.000 per år) och inte bara baseras på ett minimiantal för att rekrytera GSS (anställda gruppbefäl, soldater och sjömän), erhålls en stabilare rekrytering till GSS och därutöver utbildad personal, som kan krigsplaceras som värnpliktiga. Obs att värnpliktslagens skyldighet att ”ställa upp ….. krig och beredskap” alltjämt gäller för dem som är utbildade för detta. Vår framtida krigsorganisation kan genom detta och bör enligt förbundet innehålla såväl de stående krigs-/insatsförbanden som mobiliseringsbara krigsförband.

Förbundet bejakar även satsningar på övningsverksamheten. Detta är bedömningsvis det som ger snabbast effekt (redan inom något år). Kvalificerade övningar är viktiga inte bara för utveckling av personlig kompetens, förbandsförmåga och operativ förmåga. De innebär också att – speciellt för fartygs- och flygförband – svenska stridskrafter uppträder i och ovanför det alltmer ”heta” östersjöområdet (inkl Gotland) och där upprätthåller beredskap och markerar svensk aktiv närvaro.

 

 

Förbundets styrelse

Ordförande : Lars-Olof Nilsson Överste, Ordf Försvarsutbildarna i Stockholms län

Vice ordförande : Per Wahlberg Kommendörkapten, f.d. Ordf Officersförbundet

Sekreterare : Birgit Nerlander F.d. Styrelseledamot och verksam inom Stockholms bilkår

 

Övriga : Stig Larsson F.d. Generaldirektör (SJ), Reservofficer

Margaretha Björklund F.d. verksam inom Riksförbundet Sveriges Lottakårer

Jan von Konow f.d. Museichef (Armémuseum), Reservofficer

Henrik von Vegesack Överste, tidigare chef för Högkvarterets frivilligavdelning

FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Adress : c/o Nerlander Gautiodsvägen 2182 62 DJURSHOLM birgit.nerlander@telia.com

Telefon: 08-755 04 57Mobil : 0707-475 740

Pg-nummer: 49 88 23 – 4

Hemsida : www.forbundetsverigesfolkforsvar.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppdaterat 2014-05-27
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum