HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017


                                                   VÅRDKASEN            
                                                                                                                                                nr 2  2014            
     
MEDLEMSTIDNING FÖR  
                              
             
FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Förbundet är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring - främst grundad på värnplikten - en avgörande faktor för att kunna nå detta mål.

Påminnelser

1. Förbundets styrelse påminner medlemmarna om förbundets årsmöte på Militärsällskapet den 9:e april med start kl 1700. Program, dagordning m.m. framgår av kallelsen i nr 1 / 2014 av Vårdkasen. Anmälan om deltagande inkl önskemål om förtäring görs senast 1:a april till
Birgit Nerlander tfn 08-755 04 57.

2. De medlemmar, som missat att betala medlemsavgiften (100 kr), uppmanas betala denna snarast möjligt ( pg 49 88 23-4 ).

Medlemskap i Försvarsutbildarna

Förbundet har sedan november 2013 påbörjat ett samarbete med Försvarsutbildarna i Stockholms län. Bl.a har vårt förbund erhållit hjälp med tryckning m.m. av Vårdkasen.     Styrelsen föreslår m.a.a. detta att Förbundet för Sveriges Folkförsvar söker medlemskap i Försvarsutbildarna i Stockholms län. Mer om detta kommer att presenteras på årsmötet den  9:e april.

Tröttnar aldrig de frivilliga?

Författare: Thomas Eckered, Förbundssekreterare, Försvarsutbildarna i Stockholms län

Svenska Försvarsutbildningsförbundet firade sitt 100-årsjubileum år 2012. Försvarsutbildarna i Stockholms län sitt redan år 2008. Det finns föreningar inom försvarsutbildarna som är ytterligare några år äldre. Den frivilliga försvarsrörelsen tycks alltså inte tröttna så lätt. Att entusiasmen hos medlemmarna och organisationerna var stor under och omedelbart efter de båda världskrigen är naturligt och lätt att förstå. Men hur blir det efter en lång tid av fred och kanske ointresse för försvaret på andra håll i samhället?

Det är ingen tvekan om att många medlemmar i Försvarsutbildarna känner besvikelse och bitterhet över att deras insatser för Försvarsmakten inte kan belönas med en övertygelse om att vi har ett försvar som räcker för att bevara Sveriges oberoende. De frivilliga satsar inte bara tid och pengar. De satsar också en tro på att de gör någonting för alla svenskar, också för regeringsmedlemmar, riksdagsledamöter och andra politiker. De ser med häpnad att de tycks förstå hur utsatt Sverige kan vara bättre än Regering och Riksdag. En sådan häpnad kan lätt övergå i förakt för politikerna.

Men medlemmarna i de många frivilliga försvarsorganisationerna har inte tröttnat. De arbetar vidare i känslan att de bidrar till Försvarsmaktens övervintring. Övervintring har blivit  en bättre beskrivning än ”varmhållning” som vi trodde på för några år sedan. Vår organisation har två uppdragsgivare: Försvarsmakten och våra Medlemmar. Samarbetet med Försvarsmakten, representerade av Livgardesgruppen och Södertörnsgruppen, är utmärkt och mycket givande för Försvarsutbildarna. Medlemmarnas intressen och önskemål blir allt viktigare när Försvarsmaktens inte blir lika enkla att tolka.

Antalet medlemmar i Försvarsutbildarna i Stockholms län ökar. Det är ett gott tecken på att medlemmarna inte har tröttnat.

Nato-medlemskap

Inlägg av Hodder Stjernswärd

Egentligen är det ganska barnsligt att diskutera medlemskap i Nato eller ej. Naturligtvis skall vi vara med. Förbundet för Sveriges Folkförsvar har haft andra huvudpunkter att trycka på i sin argumentering såsom allmän värnplikt (i begränsad form), förankring av försvaret hos folket (folkförankring), ett folkförsvar helt enkelt och kraftsamling av försvarsmakten till det egna landet (ej kraftsplittring av de få styrkor, vi kan sätta upp, på utländska s.k. humanitära uppdrag) o.s.v.

Men nu har, sent omsider, debatten om Natoanslutning nått även breda lager av vårt folk. Då är det tid att tala klarspråk även i denna sak. Den ”gamla” inställningen hos mertalet av människorna i vårt land har varit att Nato är något krigiskt och farligt, som vi neutrala skall hålla oss borta ifrån. Inställningen bygger alltså på en myt, eller lögn, om vill kalla det så.

För det första är vi inte neutrala, svensk neutralitet hör gamla tider till. Vi är med i EU och Partnerskap för fred (PFF) m.fl. institutioner.

För det andra är inte Nato vad man tror, d.v.s. folket är inte upplyst (informerat) vad Nato står för. Man vet t.ex. inte att Nato är en organisation, som på sin agenda har global krishantering, stöd vid naturkatastrofer, antiterrorism och anticyberhot. Med andra ord, Nato är helt enkelt en internationell säkerhetsorganisation. Den omfatta 22 nationer med bl.a. Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen.

Sverige har, trots sitt svaga försvar, gjort en s.k. solidaritetsförklaring. Det innebär att vi ställer upp för att hjälpa grannländer, som hotas av aggression från främmande makt. Därmed förväntar vi oss också att få hjälp om vi hotas. Vi har alltså engagerat oss i något som vi egentligen inte har kraft att realisera. I och med att vi själva valt att nästan avväpna oss själva står vi nu och skall välja Nato eller inte Nato. Vi har nästan tvingat oss själva till denna situation.

En del makthavare svarar, när man frågar om eventuellt medlemskap, att vi är ju nästan med, vi får det mesta av Natos ”frukter”, men behöver inte gå så långt som till medlemskap. Men detta är ju en högst omoralisk inställning, som inte är värdig en upplyst stat. I stället är det hela en fråga om solidaritet och lojalitet samt insikt om säkerhetssituationen i Östersjöregionen. Det rör sig om rädsla för att ta ställning. Då utgör Estland, Lettland och Litauen bra exempel. Trots deras känsliga geografiska läge, intill Ryssland, har de valt att gå med i Nato.

Under kalla krigets dagar talade man ofta om hänsynen till Finland, när det rörde sig om vår ovilja att närma oss Väst. Men skillnaden idag är att Finland fortfarande har ett försvar värt namnet under det att vi under en följd av år försvagat vårt. Denna försvagning har varit möjlig p.g.a. att försvaret inte har varit någon valfråga. Man har helt enkelt inte känt för försvaret, det har inte varit intressant; välfärd, sysselsättning, vård, skola, omsorg o.s.v. har varit frågor av större vikt.

Först nu, 2013 och 2014, har rikets försvar blivit mer intressant. Kanske började det med ÖBs intervju om ”enveckasförsvaret”. Försvarsfrågan har tidigare m.a.o. mörkats. Man talar om nordiskt  försvarssamarbete. Men sanningen är ju den att verkligt 100%-igt samarbete blir det inte förrän vi alla tillhör samma organisation, d.v.s. Nato. Nato är de facto den enda försvarsorganisation på västsidan, som kan organisera och leda större militära operationer. Att åka snålskjuts på den goda viljan hos Nato-medlemmarna kan få ett brått slut.

Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen sade vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen 2013 : ”Det är viktigt att förstå, att det självklart är skillnad om man är medlem eller inte medlem. Man kan inte stå utanför Nato och samtidigt få allt som Nato ger ”.

Sammanfattningsvis : Vi bör gå med i Nato och inse att försvaret kostar. De demokratiska partierna måste enas om att försvarskostnaderna höjs rejält.

     

                            

Ukrainakrisen – andra varningen

Inlägg av Per Wahlberg

När detta skrivs har det bara gått några få dygn sedan de ryska trupperna marscherade in på Krim i Ukraina. För många – bl.a. vårt förbunds medlemmar – är denna händelse den andra konkreta varningen. Det ryska angreppet mot Georgien var den första konkreta varningen. Egentligen började varningssignalerna komma tidigare än så, även om de inte var lika allvarliga och massmedialt uppmärksammade. Det är ännu för tidigt att dra fullständiga slutsatser av det nu inträffade. Dock kan man redan nu konstatera följande beträffande Ryssland :

  • Den ryska ekonomin har p.g.a. olje- och gasexport i förening med höga priser förbättrats påtagligt sedan Jeltzin-eran.
  • Den ryska krigsmakten har påbörjat en omfattande utveckling och modernisering och har i dag s.a.s. kommit en bra bit på väg i vad avser ett antal militära förmågor.
  • 1990-talets spirande demokratiserng synes ha avbrutits. Mänskliga rättigheter kränks och militära maktmedel har kommit in i den politiska ”verktygslådan.

Hade inte de ryska insatserna mot Georgien och Ukraina inträffat och f.ö. inget IT-angrepp mot Estland eller ingen energiutpressningpolitik genomförts, hade nog många sagt att den ryska upprustningen bara är ett rimligt återställande av en modern konventionell egenförsvars-förmåga. Det handlar dock nu inte bara om en militär förmåga att förhålla sig till. Det handlar också om en förmåga, som börjat användas i enlighet med von Clausevitz tes : ” Kriget är politikens fortsättning men med andra medel”.

Politiska motsättningar kan, även i våra dagar, leda till konflikter och krigsliknande förlopp i Europa. Bara det är allvarligt. Våra grannar i Estland, Lettland och Litauen är befogat oroade mot bakgrund av det som hänt i andra nationer, som tidigare utgjort delrepubliker i Sovjet. Att i detta läge fortsätta med besparingar på vårt svenska försvar är farligt. En eventuell kris i Baltikum har större sannolikhet att utvecklas till en kris inom hela Östersjöregionen om Sverige saknar relevant försvarsförmåga och inte kan bidra till stabiliteten i området.

Flera politiker börjar nu tala om NATO-anslutning och förstärkning av det svenska försvaret.
.                                                                 
I frågan om NATO-medlemskap eller inte har förbundet hittills inte behandlat frågan. Förbundets fokus är inriktat på förstärkning av det svenska försvaret och speciellt på vår förmåga att kunna försvara vårt eget land. Man kan kanske kan uttrycka förbundets ståndpunkt likhet med en slogan från folkomröstningsfrågan om ATP på 1950-talet : ”Gärna NATO-medlemskap men först ett starkt försvar”.

Förstärkningen av försvaret måste omfatta hela förmågebredden och innehålla materieltillskott, moderniseringar, fler övningar och ett betydligt större antal förband. Det bör finnas, såväl stående / tillgängliga / rustade krigs- / insatsförband, som mobiliseringsbara krigsförband. I detta ligger en förändring av personalförsörjningen med bl.a. ett återinförande av värnplikten i substansiell mening (d.v.s. grund- och repetitionsutbildning av värnpliktiga).                          

 Den av förbundet föreslagna grundutbildningen, som tidigare presenterats i Vårdkasen           
nr 2 / 2013, bör omfatta en krigsplaceringsinriktad (12 – 15 mån) utbildning av c:a 10.000 (lämpliga och motiverade) värnpliktiga per år och därmed ersätta nuvarande grundläggande militära utbildning (GMU om c:a 3 mån). Den bör utgöra inkörsport till försvaret, såväl för värnpliktiga vid främst mobiliserande förband, som för anställda kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän vid främst stående förband. Kategorin tillfälligtvis tjänstgörande anställda bör successivt avvecklas i takt med att de ny värnpliktiga tillförs.

Gotlands behov av försvarsresurser har framhållits av många. Det är riktigt att Gotland har en mycket stor betydelse för landets försvar. Det är egentligen inte bara Gotland utan hela Östersjöområdet som är det viktiga. Vi måste kunna såväl försvara Gotland främst för att kunna utnyttja Gotland för insatser till sjöss och i luften samt kunna förhindra en motståndare att på motsvarande sätt utnyttja Gotland. Hela Sverige måste kunna försvaras och Gotland har p.g.a. sitt läge stor betydelse för just helheten.

Förbundets förslag från 2012 – ”Vårt nya försvar” – har med det som senast inträffat fått ännu mer relevans.

Förbundets styrelse

Ordförande : Lars-Olof Nilsson   Överste, Ordf Försvarsutbildarna i Stockholms län

Vice ordförande : Per Wahlberg   Kommendörkapten, f.d. Ordf Officersförbundet

Sekreterare : Birgit Nerlander   F.d. Styrelseledamot och verksam inom Stockholms bilkår

Övriga :    Stig Larsson    F.d. Generaldirektör (SJ), Reservofficer                                                                             

                  Margaretha Björklund    F.d. verksam inom Riksförbundet Sveriges Lottakårer

                  Jan von Konow   f.d. Museichef (Armémuseum), Reservofficer

                  Henrik von Vegesack   Överste, tidigare chef för Högkvarterets frivilligavdelning

 

 


 

Uppdaterat 2014-05-27
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum