HemProgramStyrelseLänkarKontaktSökVårdkasenDebatt
Vårdkasen
Vårdkaren 2013 Nr 2
Vårdkasen nr 1 2014
Vårdkasen nr 2 2014
Vårdkasen nr 3 2014
Vårdkasen nr 4 2014
Vårdkasen nr 1 2015
Vårdkasen nr 2 2015
Vårdkasen nr 3 2015
Vårdkasen nr 4 / 5
Vårdkasen nr 1 2016
Vårddkasen nr 2 2016
Vårdkasen nr 3 2016
Vårdkasen nr 4 2016
Vårdkasen nr 5 2016
Vårdkasen nr 1 2017
Vårdkasen nr 2 2017
Vårdkasen nr 3 2017
Vårdkasen nr 4 2017
Inlägg 15 september 2017
Inlägg 25 oktober 2017
Inlägg 8 november 2017
Inlägg 17 november 2017

                                                                                                                                                                VÅRDKASEN               nr  /2013               

MEDLEMSTIDNING FÖR 
                                                                                                 

   
FÖRBUNDET FÖR SVERIGES FOLKFÖRSVAR

Förbundet är partipolitiskt oberoende och dess mål är att stärka det svenska försvaret – speciellt dess förmåga att kunna försvara landet mot väpnade angrepp. Enligt förbundet utgör en stark folklig förankring främst grundad på värnplikten en avgörande faktor för att kunna nå detta mål.

Vårdkasen i ny skepnad

Vårt förbunds har en ytterst begränsad ekonomi, som är helt beroende av medlemsavgifter och gåvor från medlemmarna. Förbundets största utgiftspost är tryckning m.m. av vår förbundstidning - Vårdkasen. Flera medlemmar har uttryckt oro för Vårdkasens framtid. Bl.a har vår förre ordförande – Hodder Stjernswärd – skrivit till styrelsen om detta. Hans brev, som också uttrycker oro för vårt försvar, återges nedan i detta nummer.

Förbundets styrelse är ytterst angelägen om att hålla kontakt med medlemmarna, erbjuda en plattform för debatt och på så stor bredd som möjligt driva försvarsfrågorna åt rätt håll. För detta behövs Vårdkasen. Styrelsen har då prioriterat sakfrågorna och (som synes) gett avkall på lay-out m.m.

Styrelsen tar tacksamt emot inlägg och artiklar. Sådana kan skickas till förbundets adress : c/o Nerlander, Gautiodsvägen 2, 182 62 Djursholm.

Vårdkasens artiklar utgör i flera fall korta sammanfattningar av mer omfattande material. Den som vill ta del av detta hänvisas till förbundets hemsida. www.forbundetsverigesfolkforsvar.se  

Medlemmar, som önskar göra debattinlägg på hemsidan, kan sända dessa till Margaretha Björklund, Lyckåsvägen, 35 136 72 Vendelsö. I mån av plats kan debattinläggen eller sammanfattningar av dessa även tas in i Vårdkasen.

Förbundets styrelse                                                                                      Styrelsen består av Lars-Olof Nilsson (ordf), Per Wahlberg (v. ordf), Birgit Nerlander (sekr), Stig Larsson, Margaretha Björklund, Jan von Konow och Henrik von Vegesack.

                                       ------------

Vårdkasen hotad                                                                                                                Brev från Hodder Stjernswärd - F.d. ordförande för Förbundet för Sveriges Folkförsvar, chef för Gotlands regemente och kommendant i Stokholm.  

Förbundet för Sveriges Folkförsvar har en tidning som heter Vårdkasen. Det tycks gå med den som med hela försvaret. Tillräckligt med pengar saknas. Vi ser med stort vemod hur intresset för ett svenskt försvar minskar. Det är ingen politisk fråga, som engagerar folk. Under våren och sommaren 2013 har dock en svag ökning av engagemanget förmärkts, men det kan vara tillfälligt.

Ändå sker saker i världen, som borde väcka intresse. Oron i Mellanöstern är konstant och ger ofta upphov till frågan : Är detta början till en världskatastrof. Läget kring Östersjön tycks stabilt, men allteftersom Sverige bevisligen sänker garden och försvagar sin beredskap, oroas andra stater i detta område. Rysslands kraftigt ökade försvarsbudget borde ge SOS-signaler.

Okunskapen om behovet av ett gott skydd för vårt land och dess frihet är hårresande. Folk tycks tro att frihet endast kan köpas med demonstrationer och skrik och skrän på gator och torg. Rebeller, tror man, kan lösa tvister, från vilket håll de än kommer och vilken revolution de än eftersträvar.

”Militären” blir folkets fiende i vilken skepnad de än förekommer och hur, till synes, nödvändiga, deras ingripanden än är. TV, tidningar och de olika näten förenklar och förgrovar den utrikespolitiska situationen och även den säkerhetspolitiska situationen.

Det vore sorligt om Vårdkasen går ur tiden. Men tyvärr tycks det signifikativt för det politiska läge, som skapats i vårt land.

Styrelsekommentar : Än så länge fortsätter Vårdkasen att ges ut om än i ny och enklare tappning. Vi kämpar vidare.      

Obligatorisk allmän samhällsutbildning                                                      Sammandrag av förslag från Stig Larsson – Styrelseledamot i förbundet, f.d. Generaldirektör för SJ och reservofficer. Tidigare skickat till utbildningsministern m.fl

Förslag till allmän samhällsutbildning

Inför en allmän samhällsutbildning, som ger en bred översiktlig bild av samhället idag och dess utmaningar och möjligheter i syfte att ge den enskilde medborgaren ökade möjligheter att förverkliga sig själv som individ och därigenom Sverige som nation.

Samhällsutbildningen bör vara obligatorisk för alla ungdomar mellan 18 och 20 år. Utbildningen bör även vara obligatorisk för alla som söker uppehållstillstånd i Sverige. Det bör ges möjlighet för alla myndiga medborgare att genomföra samhällsutbildningen.

Samhällsutbildningen kan genomföras på flera olika sätt och ställen; sommarskola, helgskola, som högskoleutbildning, som en del av gymnasieutbildning, på statliga myndigheter, militära anläggningar, i kommuner, via Internet, i naturen etc. beroende på vad som är lämpligast. Formen för utbildningen skall vara flexibel för att passa medborgare, som befinner sig i olika faser i livet och på olika platser i landet.

Innehållet bör minst omfatta följande moduler/block:

Kort hemvärnsutbildning

Första insats för att rädda liv (brand, D-HLR, chock)

Självförsvar

Vad innebär en anställning (skyldigheter, rättigheter, möjligheter)

Vad innebär det att vara egen företagare (skyldigheter, rättigheter, möjligheter)

Det svenska samhället. Respekt för varandra, rättigheter och skyldigheter (äktenskap, samboförhållanden, parförhållanden, släkt)

Praktik inom äldreomsorg

Gå ut med äldre på promenad                                                                                               

Vårt nya försvar

Under år 2012 utarbetade en arbetsgrupp inom förbundet skriften  ”Vår nya försvar”. Denna överlämnas i december 2012 till bl.a. ledamöterna i riksdagens försvarsutskott, alla ministrar i regeringen och försvarsberedningens ledamöter. I ”Vårt nya försvar” pekar förbundet på de säkerhetspolitiska osäkerheter som råder och framhåller, mot bakgrund av att Sverige allmer håller på att bli ett säkerhetspolitiskt vacum, att den svenska försvarsförmågan måste stärkas.  Vidare redovisas förslag till åtgärder och inte minst en rejäl ökning av försvarsbudgeten. Förbundets förslag omfattar, såväl utveckling av personalförsörjningen och införande av mobiliserande förband vid sidan av de stående, som materielanskaffning och tekniska utvecklingsområden. Anskaffning av luftvärnsrobotsystem till ytstridsfartyg och arméns luftvärn samt anskaffning av moderna artilleripjäser är exempel på angelägna objekt.

Det kanske mest genomgripande förslaget berör personalförsörjningen och innebär i korthet följande :

Personalkategorin tillfälligt tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) avvecklas, medan kategorin kontinuerligt tjänstgörande (GSS/K) behålls och utökas något.

En ny kategori värnpliktiga (årlig utbildningsomgång : c:a 10.000 pers) införs för att

-  utgöra rekryterings- / urvalsbas för blivande officerare och specialistofficerare samt för                                                                   kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/K),

-  krigsplaceras som värnpliktiga vid förband, som kan mobiliseras eller

-  direkt efter utbildningen eller senare kunna anslutas till hemvärnet.

Vidare föreslår förbundet att personal ur kategorin GSS/K krigsplaceras som värnpliktiga efter anställningstidens slut alternativt ansluts till hemvärnet. Förslaget beskrivs översiktligt i skissen nedan.

Försvarsmakten bör – och kan med förbundets förslag – om c:a 10 år innehålla

-          dels stående, snabbtillgängliga / insatta förband, som i stort motsvarar försvarsbeslutet, dock med vissa materiella tillskott,

-          dels mobiliseringsbara förband och hemvärn.








    

 

Livsfarlig aningslöshet                                                                                                               Debattinlägg  av Hodder Stjernswärd - F.d. ordförande för Förbundet för Sveriges Folkförsvar, chef för Gotlands regemente och kommendant i Stockholm ryter till. 

Man kan faktiskt nu fråga sig hur dumt man får uttrycka sig i utrikespolitiska frågor. Tydligen finns ingen gräns längre. Om man skall tyda försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren rätt, skall hon förra året ha skickat ut en s.k. tweet efter besöket i Moskva med bl.a. innehåll  ”samtal med ryska försvars- och utrikesministrarna : tydligt språk. R. drar sig österut. Europa säkrare än på länge” (SvD 2.10.2013).

Widegren har i tidskriften Hemvärnet (4.13) uttalat sig om en rysk beredskapsövning, som genomfördes i juni detta år (160.000 man) med andemening att det är ingenting att oroas över, bl.a. ”varje enskilt förlopp kan inte påverka Sveriges bedömningar långsiktigt”.

Däremot oroas Baltikum. Litauens president Dalia Grybauskaitè har i september i år vid sitt tal i FN, talat om stater som med ekonomi-, energi- och cybervapen söker påverka grannarna. Ingen kan ha missförstått henne, utom möjligen Widegren.

Sommarhalvåret har i själva verket innehållit mycken visad vapenmakt från Rysslands sida i Östersjöområdet. Moderaternas barnsliga och aningslösa syn på detta är häpnadsväckande. Nästan lika häpnadsväckande är de övriga allianspartiernas medhåll, även om de på olika sätt yttrat sig mer realistiskt.

Svenska folket är värt en mer framsynt försvarspolitik. Det måste få kosta mer än det ynkliga budgetförslag försvarsministern kommit med. Svenska örlogsflaggan måste visas i Östersjön. I dag ser våra grannar, undantagandes Ryssland, med förvåning och oro på svensk låg beredskap. Det är inte bara aningslöshet – det är skandal. Den nästan största skandalen är ett försvarslöst Gotland mitt i Östersjön. De besättningslösa stridsvagnarna är en politisk sak, vilken blott understryker barnsligheten.

                                        ---------------

FÖR SVERIGES FRAMTIDA VÄL OCH TRYGGHET

ÅTERTA VÄRNPLIKTEN !

Debattinlägg från Jan von Konow – styrelseledamot i Förbundet för Sveriges Folkförsvar m.m.

Riksdagsbeslutet den 16 juni 2009 att avveckla värnplikten kan – i det långa perspektivet – visa sig vara det mest okloka beslut som tagits i modern tid. Att med endast tre rösters övervikt driva igenom, att själva grundvalen för vårt försvar raseras och den folkliga förankringen kapas, vittnar om ett ofattbart verklighetsfrämmande och en brist på ansvarskänsla som avskräcker. Med denna åtgärd har beslutande politisk instans – ivrigt understödd av en uddlös försvarsledning – för svenska folket klargjort, att försvaret av vårt land icke längre skall vara en självklar skyldighet. Det är ett ställningstagande, som i realiteten skjuter hela försvaret i sank. Den enskilde medborgare, som känner skyldighet att kämpa för sitt land, må göra det, men den som vill slippa undan bekymrar sig inte. Längre ned i utförsbacken, då det gäller nationell säkerhet och medborgerlig solidaritet, kan man inte nå. Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har formulerat detta i uttalandet att ”försvaret är ett särintresse”.

Enligt vårt förbunds kompromisslösa övertygelse utgör en stark och rotfast folkförankring Försvarsmaktens främsta tillgång. Det är denna som gör, att svenska folket känner medansvar och delaktighet vis-à-vis Försvarsmakten. Det hänger samman med trovärdighet och respekt. Vi rör oss här med erfarenheter och värdenormer av ett helt annat slag än vad dagens försvarsplanerare grundar sitt tänkande på : i deras perspektivlösa värld gäller bara stundens ingivelse.                                                                                                                                Inför det ödesdigra beslut som Sveriges riksdag skulle ta på våren 2009, tillskrev vi ÖB Sverker Göranson och varnade för ett förhastat beslut. Vi betonade risken för att ett nedläggande av värnplikten till förmån för ett yrkesförsvar (av ringa numerär) skulle innebära, att Försvarsmaktens livsnerv oundvikligen klipptes av. Vidare vore en framtida återtagning av förlorad värnkraft omöjlig p.g.a. total brist på utbildade reserver. Vi hävdade att ett bibehållande av värnplikten är en garant för att medborgarna ständigt påminnes om att det existerar värden, som förutsätter allas insatser. En avveckling av pliktbegreppet kan inte uppfattas på annat sätt än ett sanktionerande från statens sida, att landets försvar inte längre är en central samhällsuppgift. Att värnplikt dessutom är det överlägset mest kostnadseffektiva rekryteringssystemet utgör ytterligare ett plus i sammanhanget. Värnplikt är enligt vårt förbunds övertygelse att betrakta som ett ultima ratio - ett kompromisslöst medel att leva upp till nationell trygghet.

Men ÖB föredrog att tiga. Vår skriftliga hänvändelse mötte inte det minsta gensvar. I försvarsledningens beteendemönster ingår tydligen att inte vara mottaglig för impulser utifrån – att t.ex. ta ställning till andras uppfattningar. Cementerat prestigetänkande är förklaringen till varför någon verbal kommunikation med omvärlden inte förekommer. Uppenbart är att hos ÖB och hans ledningskollegor är rädslan att behöva rubba sina snäva cirklar betydligt större än modet att våga tänka om.

Efter ungefär en månad tillät vi oss att efterlyda åtminstone några kommentarer till vår angelägna hemställan. Men inget avhördes. Man kan spekulera över beteendet. Antingen är mottagaren av skrivelsen så styrd av egen förträfflighet, att det anses överflödigt att bry sig om synpunkter nerifrån. Eller också – vilket är det troligaste – saknas kurage att bemöta sakliga motargument. Med andra ord : feghet – knappast en klädsam egenskap hos en ÖB. Sådan ynklig brist på vidsynthet är ett tecken på svagt ledarskap.

                                                               +

I det nya läge som nu råder efter värnpliktens avveckling, kan inte annat än upprepas, om och om igen, att Försvarsmaktens folkliga förankring förutsätter ett pliktbegrepp. Om icke så förtvinar försvarets livskraft. Det märks kanske inte genast, men processen är inledd. Vårt förbund har för berörda myndighetsinstanser, politiska som militära, presenterat ett handlingsprogram, som skulle kunna innebära en vändning. Det största hotet mot Försvarsmaktens funktionsduglighet är helt enkelt det nya rekryteringssystemet. Efter bara några år är det bara att konstatera, att det fullständigt havererat. Förra året – för att ta senaste exempel – var det, trots påkostade reklamkampanjer, endast 1.719 individer som genomförde grundläggande militär utbildning. Mer än 4.000 hade behövs för att fylla det årliga behovet av 4.000 nyanställningar. Försvarsmakten saknar förmåga att attrahera svensk ungdom i en utsträckning, som inte ens utgör ett nöjaktigt minimum.

Vårt förslag – redovisat såväl i detta nummer av Vårdkasen (”Vårt nya försvar”) som i föregående och i fullständig form redovisat på förbundets hemsida – går bl.a. ut på att successivt införa en reformerad värnplikt, till en början av c:a 10.000 årligen samt ett återinförande av mobiliseringssystemet med krigsplaceringar och repetitionsövningar.

Någonting i den här vägen måste ske – och det får inte dröja ! Illavarslande uppgifter om pågående rysk upprustning måste tas på allvar. Början bör göras med Gotland. Det är ofattbart – för att inte ta till starkare ord – att vår utpost österut ligger försvarslöst (bortsett från litet hemvärn och 14 förrådsställda ”Leopard”-stridsvagnar).

SVENSKA FOLK :  VAKNA !

Jan von Konow

                                  -------------------------

Varför har vi fått ett så svagt försvar ?

Debattinlägg från Per Wahlberg – v.ordf i Förbundet för Sveriges Folkförsvar.

Vårt förbund och många, som arbetat inom Försvarsmakten under lång tid och som har erfarenheter från Kalla kriget, omvälvningarna 1989 – 91, ”time-out-epoken”, omstruktureringen, internationaliseringen och inledningen av Rysslands nu pågående upprustning, är förundrade och upprörda över att Sverige i dag och sannolikt (om inget görs) även flera år framåt har / kommer att ha en fullständigt otillräcklig förmåga att försvara sig mot väpnade angrepp utifrån.

Man kan tänka sig att orsaken till den dåliga försvarsförmågan är en kombination av flera faktorer bl.a. följande med kommentarer:

 

1. Försvarsfrågan är oviktig och ointressant.

Försvarsfrågan – d.v.s. frågan om vår nationella säkerhet – har kallats ett ”särintresse” av statsministern. Försvaret lyser med sin frånvaro, när partiprogram och budgetpropositioner presenteras. I den mediala försvarsdebatten syns glädjande nog en del positiva inslag. Omfattningen är dock för liten. För en befolkning, där andelen medborgare, som varken fullgjort värnplikt eller har haft någon annan djupare kontakt med Försvarsmakten, ökar, uppfattas nog också försvarsfrågan som mindre intressant och mer oviktig. Slutsatsen av detta är att försvarets folkliga förankring inte längre existerar, något som håller på att bli förödande för vårt försvar och dess förmåga att försvara Sverige.

2. En effektiv försvarsmakt kostar mycket pengar.

Det är ett faktum att försvaret kostar mycket, om det skall ha någon god effekt. Dock skulle en ökning av Försvarsmaktens årliga anslag med c:a 15 miljarder kr kunna inrymmas i statsbudgeten. Sveriges statsfinanser är goda – tack och lov för det. Att i detta läge öka försvarsanslaget från drygt 1% av BNP till c:a 1,4% kan inte vara ekonomiskt omöjligt. Det ligger då nära till hands att det skulle vara ”politiskt” omöjligt bl.a. av prestigeskäl.

Medelvärdet för de nordiska länderna ligger f.ö. på c:a 1,5%.

3. Det känns fel att lägga resurser på att kunna hantera sådant, som man inte vill och / eller tror skall inträffa.

Detta är en nästan reflexmässig felsyn. På individnivån är det roligare att skaffa det man vill ha, än att betala försäkringar för den händelse man drabbas av något otrevligt. På statsmaktsnivån borde man rimligtvis kunna tänka större och längre och ta sitt ansvar.

4. Välfärd, främst vård, skola och omsorg, som i och för sig är viktigt, har liksom skattesänkningar en högre prioritet i den politiska världen och det upplevda hotet, att väljarna sviker den, som inte levererar mer av detta, verkar vara större än det politiskt upplevda hotet om angrepp utifrån.

Att det är i krig och inför krigshot, som svenska försvarssatsningar allmänt anses angelägna, är ett känt historiskt faktum. Det mest ”närliggande” anses viktigast. Försvarssatsningar under mer normala och lugna förhållanden handlar dock främst inte om nutidens försvar – inte ens om den nära framtidens. Det är satsningar, som ger effekt om 10 – 15 år, som det till stor del handlar om. Att läget kan vara betydligt allvarligare om c:a 10 år borde vara en självklarhet för försvarspolitiker i skilda läger. Att detta inte tycks stå klart bland många framgår tydligt, när kommentarer som ”Sverige hotas inte av någon utomstående makt”, fälls som svar på framförda karv på försvarsförstärkningar.

5. Risken för ett när- eller framtida angrepp bedöms orealistiskt låg. De förfärande konsekvenserna negligeras p.g.a. att sannolikheten f.n. ännu så länge är låg..

Rysslands stora satsningar på sina stridskrafter, ökande övningsverksamhet m.m. måste rimligtvis föranleda att Sverige höjer garden – kortsiktigt av integritetsförsvarsskäl och på längre sikt av mer omfattande försvarsskäl. Vid tiden för Sovjetunionens upplösning inleddes de kraftiga svenska försvarsneddragningarna just med hänvisning till att det dåtida ryska försvarets ”förfall”. Logiken talar för att Sverige nu måste ”följa med uppåt”. Till detta måste läggas oron hos våra grannländer såväl rörande utvecklingen i Ryssland, som avvecklingen i Sverige.

6. Behovet av resurser d.v.s. krigsförband (utbildad personal, bra materiel m.m.), som erfordras för att lösa ställda uppgifter, underskattas.

Balans mellan uppgifter och resurser är en nödvändighet, som gång på gång blir föremål för debatt. Det skall erkännas att det ingalunda är lätt att upprätthålla denna balans och samtidigt lösa alla ställda uppgifter. Om obalans uppstår eller befaras finns två möjligheter. Antingen reducerar man uppgifterna och tar en risk, eller också ökar man resurserna och tar en kostnad med sannolikt ett visst omfördelningsbehov. Eftersom det oftast verkar vara det första alternativet – uppgiftsreducering ibland med en ”efterhandskonstruerad” nedvärdering av behoven – som valts, har det också skett en smygande och negligerad urholkning av vårt försvar.

Någon form av erkännande av sakernas allvarliga tillstånd kan nu skönjas i att frågan om NATO-anslutning börjat diskuteras så smått. Beror detta på en mer altruistisk och solidarisk syn i säkerhetspolitiken (”vi vill vara med och bidra till det gemensamma”) eller beror det på att vi inte kan eller tänker kunna försvara oss själva ens med marginaldoktrinen (anm 1) som stöd.

Anm 1 : Marginaldoktrinen innebär att man  (t.ex. Sverige) har en försvarsförmåga gentemot en potentiell motståndare (t.ex. Ryssland), som mot oss – på marginalen – bara kan insätta de stridskrafter som kan avdelas, när man samtidigt måste upprätthålla garden mot en annan och större potentiell motståndare (t.ex NATO).

Till detta måste, utan ställningstagande i anslutningsfrågan, sägas, att ett land, som nära nog har Europas bästa finanser och endast avsätter en dryg procent på sitt försvar (NATO-normen är två procent) inte kan vara säkert på att få bli med utan ökade försvarssatsningar.

Sannolikt har ett stärkande av vårt försvar större stöd än en NATO-anslutning och kanske är en försvarssatsning nödvändig för att åtminstone ha reell handlingsfrihet att kunna välja mellan NATO-anslutning eller ej.

Någon slags långsiktig överenskommelse mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna att skapa och behålla ett starkare försvar innebärande att regeringen driver detta och oppositionens huvuddel stödjer detta – oberoende av vem / vilka, som bildar regering – efterlyses.

                                          ----------------------

Har vi egentligen någon försvarsdebatt ?                                                                     Debattinlägg från Per Wahlberg – v.ordf i Förbundet för Sveriges Folkförsvar.

Trots att de senaste 20 åren innehållit en mängd omfattande utredningar, förändringar, omstruktureringar, verksamhetsförändringar och nedläggningar, har den allmänna debatten rörande allt detta varit klart begränsad. Några ljuspunkter finns, men den breda allmänna diskussionen har lyst med sin frånvaro.

I försvarspolitiken, som är en fundamental del av den mer övergripande säkerhetspolitiken, är det i princip tre processer (steg) som måste klaras av :

1. Vad skall Försvarsmakten kunna göra; vilka förmågor måste den ha ?

2. Vilka resurser, t.ex. krigsförband (personal, materiel m.m.) måste Försvarsmakten ha ?

3. Hur mycket pengar behövs för detta ?

 

Att beslut i alla tre steg tas och måste tas av Riksdagen efter förslag från Regeringen och med underlag från bl.a. Försvarsmakten är en självklarhet. Att det också förs en debatt såväl på politisk nivå och mellan denna och försvaret som allmänt i media m.m. borde också vara en självklarhet. För försvarsengagerade väljare, medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer, försvarsexperter, försvarsanställda och experter på området är det viktigt att kunna följa de olika turerna i försvarspolitiken, få svar på frågor och få lämna förslag och synpunkter. Det handlar om att åstadkomma förankring och förståelse (om än ej medhåll) för det som beslutas.

Att riksdagsbeslut, regeringsbeslut och myndighetsbeslut lojalt måste följas av dem, som har att på olika sätt verkställa dem, är självklart. Detta får dock inte hindra framförande av andra uppfattningar under resp. process som föregår beslut. Tvärtom borde detta uppmuntras.

Privatpersoner, ideella föreningar media motsv. är självklart oförhindrade i alla lägen uttrycka sina uppfattningar.

För den som följer försvarsfrågan i media går det inte att frigöra sig från uppfattningen att den politiska nivån inte önskar att myndighetsnivåns (experternas) uppfattning blir allmänt känd – åtminstone i de två första stegen av de tre ovan nämna. Man bibringas uppfattningen att t.ex. ÖB i princip nöjdförklarar sig om försvarsresurserna / försvarsekonomin räcker till för att lösa ställda uppgifter oavsett hur låg ambitionsnivå de än representerar. Frågan är : ”Vad ansåg ÖB, när de första stegen - rörande Försvarsmaktens förmåga, förbandsmassa, förbandsinnehåll - behandlades ?”

För några decennier sedan presenterades och publicerades i media regelmässigt flera alternativ inför ett kommande försvarsbeslut. Bl.a. redovisades de politiska partiernas och ÖB uppfattningar rörande Försvarsmaktens innehåll och ekonomiska ramar. För försvars-engagerade väljare fanns en möjlighet att vid riksdagsval ta ställning och då kunna väga in försvarsfrågan i sitt röstande.

En bredare och djupare försvarsdebatt, som – utan röjande av hemligheter och utan men för rikets säkerhet – förs offentligt och med rätt för alla att framföra sina uppfattningar inför kommande beslut, efterlyses. Vårt försvar är trots att värnplikten (obligatoriska grundutbildningen av värnpliktiga) avskaffats en primär angelägenhet för svenska folket och får inte vara en sluten funktion för några få. Det handlar ju om vårt lands säkerhet och om det oönskade och katastrofala – trots låg (men inte så låg som för 20 år sedan) sannolikhet - skulle inträffa.

 

Gå med i Förbundet för Sveriges Folkförsvar

När vårt förbund bildades 1999 hade nedmonteringen av vårt försvar börjat. ”Försvarsmaktens stålbad” (enl. dåvarande ÖB) eller ”Motorsågsmassakern på Försvarsmakten” (Officerstidningen) var uttryck som hördes. Sedan dess har det blivit värre.

Vi som nu oroar oss för Sveriges bristande försvarsförmåga har valt att oberoende av bakgrund och politisk uppfattning valt att ideellt engagera oss för att råda bot för detta och genom opinionsbildning m.m. verka för ett starkare försvar med en stark folklig förankring.

Du som delar vår uppfattning – Gå med i vårt förbund. Vi behöver bli fler för att bättre kunna föra ut vårt budskap.

Du som redan är medlem – Prata med Dina vänner och bekanta. Engagerade medlemmar kan genom rekrytering av nya medlemmar göra en insats för förbundet och därigenom också en insats för vårt försvar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppdaterat 2014-08-31
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum